arkeolog i väst

Livet efter slutet...

2011-04-20T10:12:00.004+02:00

I höstas avslutade jag formellt denna blogg. Men jag har för den sakens skull inte slutat blogga. Snarare har mitt bloggande ökat och den som gillade det som skrevs här finner mig nu för tiden på följande bloggar:

Arkeologi i Halland. Kulturmiljö Hallands arkeologer som bloggar om lite av varje men med fötterna i den Halländska myllan.

Vindkraft & kulturmiljö. En projektblogg kopplad till ett projekt om vindkraft och kulturmiljö finansierad av Energimyndigheten (administrerat av Naturvårdsverket).

Lamm på en höft. En mat, självhushållnings och lammblogg. Mycket recept, ekologi, natur, en del politik och massor med kött.

Älgflugornas Herre. Min primära blogg. En jaktblogg som även tar upp landsbygdspolitik, viltförvaltning, matlagning, bokrecensioner samt djur och natur i största allmänhet. Ibland dyker det upp historiska perspektiv. Hyfsat välbesökt med drygt 10.000 besök sedan starten i månadsskiftet november/december.

Sedan kommer jag att vara gästbloggare på Subpermiljöbloggen om ett par veckor.

the end

2010-09-13T12:28:00.001+02:00

Att otillgängliggöra kulturlandskapet

2010-09-08T09:01:00.003+02:00

Intressanta problem vid ansökan om forskningsmedel

2010-09-03T09:19:00.002+02:00

Jag söker tillsammans med en ekolog för ett projekt som handlar om nytänkande vad det gäller förvaltning av fornlämningar. Igår när vi lunchade insåg jag plötsligt att vi kommer att behöva etikpröva vårt projekt hos djuretiska nämnden.

Lite kul, ett arkeologisk projekt prövas av djuretiska nämnden. Jag lär återkomma ifrågan!

Bronsåldershögar

2010-08-31T08:09:00.004+02:00

De båda högarna. Den mindre är snart helt undersökt. Den större (23 m diam, 3+ m hög) skall vara färdigundersökt om tre veckor om allt går som det skall.

Profil genom den mindre högen. Där profilen är skadad hittdes en gravläggning (stenkistan nedan). I botten av högen finns spridda brända ben och lite sot/kol. Kanske resten av primärgraven finns kvar under den halva som återstår att undersöka. 2 små bronsföremål är hittade ännu så länge.

En lite stenkista i övre delen av den mindre högen.

Två bronsåldershögar undersöks nu av UV Väst i det inre av Laholms kommun. Egentligen rör det sig om jordfyllda rösen. Hur som haver så tillhör det inte vanligheterna att dylika objekt undersöks nu för tiden.

Personligen misstänker jag att de flesta som varit med i bedömningen av objektens bevarandestatus inför slutundersökningen lurades av att de låg i tät skräpskog, vilket för en som är van vid halländsk fullåkersbygd gör att objekt ser betydligt mycket sämre ut för världen än de egentligen är. Skogen kan i sina bästa stunder ses som ett kunskapsskafferi medan fullåkersbygden kanske kan liknas vid en ostskalk....

Klenod 2010

2010-08-26T10:54:00.002+02:00

Dags att rösta i klenod 2010. Min personliga favorit detta år kan ni läsa mer om här.

vinsvindleri

2010-08-25T10:09:00.002+02:00

I somras läste jag i SvD en artikel om en storsvindlare inom vinsamlarkretsar. Den tyske vinexperten Hardy Rosenstock som är känd för att nosa fram väldigt ovanliga och ålderstigna viner till auktioner står anklagad för att ha förfalskat etiketter. Detta innebär att inte alls så gamla viner har sålts som mycket gamla, eller ovanliga viner. Eftersom vinhandel omsätter mer pengar än åtminstione jag kunnat drömma om har en jätteapparat satts igång för att utreda svindlerierna. William Koch, en av USAs rikaste män, är en av de samlare som blivit rejält blåst - framför allt när han köpt vin som uppgavs komma från Thomas Jefferssons samling. Koch driver för närvarande processer mot Rosenstock och FBI är inkopplad.

Hela historien är så bizarr att den nästan känns fiktiv. Och visst finns den redan som fiktion. Jag läste den i höstas. Carl-Johan Vallgren skrev den. I samband med att Joakim Kunzelmann går igenom dödsboet efter sin far inser han successivt att fadern var en förfalskare av stora mått. Han försörjde sig som konservator, men vid sidan om gjorde han även rena förfalskningar av framför allt konst men även av vinettiketter... Väldigt underhållande, nästan lika underhållande som verkligheten.

7 till 2

2010-08-24T12:46:00.003+02:00

Nu är det 7 dagar kvar tills denna blogg firar sin 2-årsdag. 458 inlägg finns publicerade (inklusive detta) vilket ger en frekvens på lite drygt ett inlägg varannan dag.

Frågan som inställer sig är naturligtvis:
Duger bloggen som den är eller bör något förändras?

Nya böcker

2010-08-24T08:42:00.003+02:00

Under sommaren har ett par böcker dykt upp på arkeologen i västs skrivbord. Böckerna är rätt olika, den ena är en konferensrapport och den andra en vetenskaplig avrapportering av ett exploateringsprojekt.

Uniting seas II heter en bok som Åsa och Ludde varit redaktörer för. Boken är en rapport från en workshop som hölls i oktober 2006. Det sammanlänkande temat för sammankomsten var stenålder kring Östersjön. Boken innehåller 12 artiklar.

Utblickar från Munkedal är en tung bok om dryga 350 sidor i skuret A4 format med hårda pärmar. Boken innehåller 12 artiklar och ett längre förord. Artiklarna spänner från senpaleolitikum till yngre järnålder, jämte en arkeologihistorisk artikel. Referenserna är, på gängse maner för Bohusläns Musuem, samlade i slutet. En fördel med att publicera artiklar i en antologi som denna jämfört med att trycka dem i tidskrifter är att de tillåts växa och ta ut svängarna. Där finns t.ex. en artikel av Håkan Petersson som spänner över ungefär 70 sidor, den hade annars kunnat stå på egna ben i form av en egen bok i något mindre format. Varje manus är daterat, vilket är en klar fördel då detta tillåter att de relateras till det forskningsläge som då rådde och eventuell kritik mot att nyare resultat inte inarbetats kan undvikas. Uppdragsarkeologin är trots allt sådan till sin karaktär, att när en rapporttext är levererad så finns där sällan mer tid att hämta för omarbetningar och kompletteringar oavsett om texten blir ligga ett par år i väntan på redigering eller ej.

Ny rapport

2010-08-24T08:26:00.002+02:00

Ibland får man möjlighet att gräva objekt som avviker från de som svensk arkeologi brukar hantera. Det senaste objekt av detta slag var en smedja som var i bruk under 17- och 1800-talen. Nu är jag inte någon historisk arkeolog, men jag misstänker att jag kan mer om historiskt smide än de flesta arkeologer eftersom jag är utbildad i klassiskt järnsmide. Detta gjorde dels att jag var den på kontoret som var bäst lämpad att ansvara för grävningen och dels att jag hade argument för att smedjan över huvud taget skulle bli aktuell för slutundersökning. Jag kunde se kunskapspotentialen i objektet.

Historiska smedjor är annars objekt som endast undantagsvis undersöks. Under senare år har man i Jönköping undersökt ett kvarter med finmekaniska vapensmedjor och inför omläggningen av E45 genom götaälvdalen så undersökte Rio en smedja som i stort motsvarar den jag undersökte i Harplinge. Hanterar vi dessa smedjor rätt och på ett bra sätt klarar av att lyfta fram kunskapspotentialen i dem så är det fullt möjligt att det blir vanligare

med liknande undersökningar i framtiden.

Hur som elst så är rapporten från smedjeundersökningen i Harplinge nu klar, en artikel om smedjan kommer i nästa nummer av Utskrift.

Efter sommaruppehåll

2010-08-24T08:12:00.002+02:00

Efter ett sommaruppehåll så har nu arkeologiforum åter öppnat portarna för diskussioner.

Nyfunnen runsten

2010-08-23T15:22:00.002+02:00

Länktips - historical locks

2010-08-18T15:15:00.002+02:00

Historical locks är en intressant hemsida och resurs för den som råkar på ett lås i sin verksamhet. Hade jag känt till sidan i höstas så skulle jag kollat upp låset från smedjan i Lyngåkra som vi grävde då. Nu är det lite sent eftersom rapporten redan kommit från tryck (så fick jag sagt det med).

DNA-konferens i Göteborg

2010-08-18T11:43:00.002+02:00

teaser....

2010-07-25T13:59:00.003+02:00

Under hösten kommer jag att bjuda in gästbloggare. Först ut kommer Gunnar Creutz att vara. Gunnar är arkeolog verksam vid Falbygdens Museum, men det är i egenskap av engagerad inom Svenska Asatrosamfundet mm som jag bjudit in honom. Jag hoppas på ett eller ett par spännande inlägg från Gunnar....

Kopp å Kringla: Torpa stenhus

2010-07-25T13:45:00.002+02:00

För många år sedan jobbade jag med Alf Ericsson. Vi spånade då på att börja skriva en artikelserie kallad kopp och kringla. Tanken var att vi skulle ge tips på olika sevärdheter med bra fikamöjligheter i nära anslutning. Som så många andra goda idéer rann denna ut i sanden. Men inte längre. För NU läser ni den första delen i en sporadisk serie bloggningar som handlar om just detta. Fika på sevärdheter! Först ut är Torpa stenhus där jag var igår....

Torpa stenhus är ett stenhus från sent 1400-tal. Välhållet (renoverat). Beläget i en vidunderlig omgivning bestående av pitoreska beteslandskap med mycket löv, samt dovhjorthägn.

Guidningen var inte jätteinformativ men underhållande och fylld med anekdoter. Klart godkänd eftersom den lyckades hålla uppe intresset hos min sexåriga dotter och det är inte illa! Byggnaden är som sagt fin, tycker nog att den klår Glimminge hus som väl är den närmsta motsvarigheten.

Någon egentlig museishop finns inte, men en hantverksbod med förhållandevis låga priser och ett hyfsat gott sortement finns där.

Cafét då? Nja. Inte något som sticker ut. I diskarna står det man brukar se på de flesta håll, positivt är att bakverken inte är delicato. Kaffet var blaskigt och muggarna från IKEA. Det är bra att cafét finns där och jag hoppas att deras varma mat och kallskurna tallrikar är intressantare än kakorna och mackorna.

Betyg: cafét knappt godkänt, borgen klart godkänt.

(givetvis skulle här varit bilder, men jag glömde skams till sägande kameran)

Gäddor

2010-07-16T19:25:00.004+02:00

Att fiska gädda tycker jag är skoj. Inte för att jag har tid att göra det i någon speciellt stor utsträckning nu för tiden, men förr var jag rätt aktiv. Gädda fiskar jag oftast i den sjö som ligger invid den sommarstuga min farmor och farfar lät bygga några mil utanför Borås strax före 2VK. Det bästa fisket brukar vara i mitten av maj när leken avtar.

Fordomtida var gäddan, pga att den var vanlig (nordens näst vanligaste fisk) samt att den är mager, en lämplig fisk att torka. Andra konserveringssätt var rökning och saltning. Mao en stockfisk. I Isländska källor omtalas gäddor, men då avses småtorsk eftersom gäddan inte finns i isländska vatten.

Christian I adlade 1461 en Peder Gedde vars heraldiska vapen innehöll en blå gädda, han fick ha en gäddstjärt på hjälmen.... Annars är gädda som personnamn känt i svenska källor fårn 1300-talets början, 1361 i Danmark och 1424 i Norge. (källa: KLNM, "gädda")

Gäddan på bilden tog jag för någon vecka sedan när vi rodde hem efter att ha grillat korv på en ö. Mitt gäddfiske är nu för tiden passivt och bedrivs när situationen uppstår. Jag har nog inte på kanske 10 år haft möjlighet att aktivt söka fiskemöjligheter. Största gäddan tog jag när jag fiskade med Ulf Viking våren innan han dog. Gäddan var 107 cm lång och vägde 9,5 kg. En riktig best.

Fornvännen 2010/2...

2010-07-15T22:27:00.003+02:00

....damp ner i lådan under dagen. Som vanligt en hel del godbitar samt en och annan tankeställare. Är nöjd med att själv ha bidragit med två alster (ett debattinlägg och en recension). Bland övriga recensioner märks ett par av Sveriges Historia. Har dock inte hunnit så långt ännu. Det jag hittills verkligen fastnat för är inlägget av Heimdal, Pettersson & Pilav. Tre trevliga gossar som jag jobbat med på lite olika sätt och i olika situationer. Artikeln handlar om baltiska kopplingar i fyndmaterialet från ett 1600-tals kvarter i Jönköping. Jag tycker att artikeln mycket väl illustrerar ett av de allra största problemen med uppdragsarkeologin av idag - konkurrens för konkurensens egen skull.

För mig är arkeologi en kunskapsverksamhet, fornlämningar bevaras för att de har ett kunskaps- och upplevelsevärde. Fornlämningar tas bort (men dokumenteras) för att exploateringsvärdet av marken fornlämningen ligger på överstiger kunskapsvärdet. Jag anser att målet måste vara att utvinna maximal mängd kunskap på rationellast möjliga vis och jag är helt övertygad om att detta inte sker via konkurrens så som den ser ut idag när det för det mesta spelar större roll vad man sätter för prislapp på en fornlämning än vad man tar till vara på från den i form av kunskap. Argumentet är alltid att det vinnande budet anses vara det mest kostnadseffekteiva sättet att nå kunskap. Bullshit i många fall. I en lämning som Jönköpåings 1600-tals stad hänger allt på att man hittar rätt personer, personer som har såväl kunskap som engagemanget och förmågan att göra något av den nya kunskap som (förhoppningsvis) framkommer genom grävningen. I dagsläget så hade författarkombinationen i den aktuella undersökningen varit näst intill omöjlig efter en upphandling. En representerar RAÄ UV, en annan Jönköpigns länsmuseum och den tredje projektanställd på museet. Den konstellationen hade aldrig uppnåtts vid upphandling eftersom RAÄ UV och museerna ofta står som huvudkonkurrenter, vilket bland annat fått till följd att man minskar antalet projektanställda och försöker bemanna projekten så långt möjligt är med personal ur antingen det egna huset eller via samarbetsparter (för museets del M-ARK).

Näe. Min åsikt är definitivt att konkurrens inom uppdragsarkeologi idag snarare genererar lågambitiös arkeologi som syftar till att ro hem uppdrag än spännande och ny kunskap. Fy för den lede. Ändras inte detta så vet ej fåglarna hur länge till jag kommer att hänga kvar inom den arkeologi som beslutas utifrån fornminneslagens (lag 1988:950) andra kapitel.

Nya firmor

2010-07-08T17:11:00.002+02:00

För ett tag sedan startade företaget Arkeologgruppen Örebro ur askan efter RAÄs kontor. Åsa på ting och tankar resonerade lite kring deras och Sydsvenska Arkelogibolagets respektive WWW-strategi för ett tag sedan. Härom dagen fick jag ett utskick vidarebefodrat till mig. Det var reklam för det nystartade företaget Fabula Archaeologica HB. Dessa har ännu ingen hemsida och de fyra personerna som utgör Malmöföretaget är för mig helt okända. Utifrån beskrivningen har de inte speciellt mycket erfarenhet (1-4 år arkeollogisks erfarenhet vardera, ffa internationell) i ryggen, viket gör att man kan misstänka att det finns en smådesperat arbetsförmedling som uppmuntrat dem medelst starta egetbidrag någonstans i bakgrunden. Så som arbetsmarknaden ser ut för närvarande så har jag viss förståelse för de som har år av erfarenhet i ryggen och startar eget, men att som tämligen grön göra det har jag mindre förståelse för. Då har man nog inte gjort sin marknadsanalys ordentligt.

Amatörens insikt i biologisk mångfald

2010-06-30T21:26:00.002+02:00

Det finns stora hot mot den biologiska mångfalden i Sverige. Hotet utgörs inte, om nu någon inbillade sig det, av licensjakt mot varg utan av förändrat jordbruk. Två tydliga biotoper som vi i princip bara har i reservat eller museianläggningar är:

Slåtteräng. Idag råder en stor brist på ogödslade slåtterängar. Orsaken är enkel, de ger helt enkelt allt för dålig avkastning för att brukas på traditionellt sätt med lieslåtter (eller till nöds slåtterbalk). Artrikedomen (mätt i arter per kvadratmeter) är i slåtterängar som hävdats kontinuerligt fullt jämförbar med de artrikaste regnskogarna. Ändå plöjs de gamla slåtterängarna om för att användas som vall, alterntivt använde de som betesmark om de inte beskogas (medvetet, eller via igenväxning).
Betad skog. Skogsbete förekommer i princip inte längre. Idag har vi därför en skog med betydligt tätare undervegetation i södra sverige än för bara 100 år sedan. En skog som inte beteshävdas blir successivt artfattigare.

Inte ens i reservaten går man inte så långt att man lägger en slåttertryck på markerna. Istället väljer man den betydligt billigare varianten, att sätta ett betestryck på de gamla slåtterängarna. Efekten blir givetvis att vissa arter försvinner. Nu finns det givetvis undantag, men tendensen är tydlig.

För skojs skull gick jag ut med mina båda barn härom kvällen för lite amatörbotanisk inventering. Vi kikade på rutor vilka var ungefär 10x10 meter stora och lade sisådär 5 minuer i varje ruta. Uppdraget var enkelt: plocka så många olika sorters blommor som möjligt. Nivån var lagd utifrån att mina barn är 3 respektive 5 år gamla. Resultatet blev som följer:

Vall. Vi har en äng med 6 år gammal vall. Det är rätt mycket, man brukar plöja om vallen efter en sisådär 3 år för att få ut maximal mängd foder. Vallen är ogödslad sedan den plöjdes om, undandtaget att den fått en omgång kalk sam ten del aska. I vallen hittade vi SEX olika sorters blommor.

Beteshage. Beteshagen var ganska igenvuxen tidigare men sedan 5 år går där får. De två senaste åren har den använts som vinterhage. Jorden är mager och utgör den gamla strandbrinken till en issjö. I denna miljö hittade vi TOLV olika sorters blommor.

Slåtteräng. Vi har en liten slåtteräng, mycet mager men inte plöjd i mannaminne. Den hade börjat växa igen med buskar när vi kom till gården men vi har återupptagit hävden först genom att medelst röjsåg ta bort buskvegetationen och därefter slå den med lie alternativt slåtterbalk. Det senare sedan i fjor då vi köpte traktor. På slåtterängen hittade vi SEXTON sorters blommor.

Undersökningen är amatörmässigt genomförd men ligger helt i linje med aktuell forskning. Därtill tyckte ungarna att det var kul, vilket får ses som en bonus lika viktig som den rent miljömässiga vi uppnår genom vårt sätt att bruka vår gård. (Helt utan EU-bidrag, vars regler jag delvis finner direkt kontraproduktiva om syftet är att skapa bättre miljö/landskap)

Konferens om digital förmedling

2010-06-23T12:45:00.004+02:00

Via Lars Lundqvist fick jag nys om en intressant konferens som går av stapeln i vårt nordliga högprisgrannland. CREATE - SHARE - LISTEN (4th International Conference on Digital Storytelling) heter den och ges i Lillehammer 5-7 februari 2011.

Vikingatid och medeltid i Tvååker

2010-06-23T08:40:00.003+02:00

Grävningen i Tvååker börjar närma sig sitt slut. Här ovan finns bilder på tre olika hus. Lite planer kan man hitta i grävledaren Anders Håkanssons bloggningar på Kulturmiljö hallands blogg (här, här, här, här). Personalen fasas nu över till grävningen i Stafsinge istället.

Yngre järnålder i Stafsinge

2010-06-23T08:34:00.003+02:00

För en gångs skull körde jag bil till jobbet idag. Passade då på att svänga in vid den pågående (nja, jag var där vid 07.00 då hade de inte hunnit börja eller ens anlända) grävningen invid Stafsinge medeltida kyrka. Grävninge är föranledd av att man tar bort den gamla vägen. Under vägen är lämningarna förvånansvärt välbevarade. Minns jag rätt så sade Ola Kadefors, grävledaren, att där fanns sisådär 340 anläggninar varav minst ett grophus. Fynden utgörs av material från yngre järnålder, blanda annat ett arabiskt silvermynt....

Ett pilskott bort från platsen ligger den yta där Påvel Nicklasson för ett drygt 10-tal år sedan ansvarade för en undersökning av bland annat ett par tidigmedeltida hus. Resultaten finns bland annat att läsa om i boken Strävsamma bönder och sturska stormän.

Världens äldsta keramikfynd?

2010-06-22T08:50:00.003+02:00

Bamse och Lille Skutt var först besvikna över fyndet de gjorde i grottan men när Skalman berättade följande blev de glada:

Detta lerkärl är äldre än Egyptens pyramider och Jerikos murar. Jag
uppskattar dess ålder till elvatusenåttahundratolv och ett halvt år. Men det är
klart att jag kan ta fel på en månad eller två.

Citat Bera Nordal

2010-06-21T10:28:00.003+02:00

Bera Nordal (Johannisdòttir) är chef på akvarellmuseet i Skärhamn. I gårdagens GP var hon intervjuad och sade bland annat:

Varför lämnade du Island?
-Det var självklart att jag skulle resa utomlands och utbilda mig. Först
hade jag tänkt bli arkeolog, men jag stod inte ut. Det praktiska jobbet var så
oerhört tråkigt. Så det blev konstvetenskap istället, nästan åtta år i Lund och
i London innan jag flyttade hem igen. Att jag skulle tillbaka till Island var
lika självklart som att studera utomlands. Jag tror att det sitter djupt i oss
islänningar att vi ska göra nytta för samhället och vårt land när vi studerat
färdigt.

Omslagsförslag

2010-06-21T10:05:00.002+02:00

Jag fick precis ett förslag på hur omslaget till Utskrift nr 10 kan tänkas se ut. Bilden är tagen ur en serie som togs i samband med att en gravurna skiktröntgades... Jag tycker att omslaget är fräckt och djäkligt visuellt. Vad tycker ni, skall jag skrika högt och tydligt "HONOM VILL VI HA" eller blir det tummen ner?

Knivskaft nära Pärleporten

2010-06-21T09:12:00.002+02:00

Knivar tillhör mina favoritföremål, såväl arkeologiskt som privat. Kniven var fulländad för flera tusen år sedan, allt som skett med kniven efter det har i princip utgjorts av lull-lull. Men man kommer inte ifrån att eggen måste vara i stål för att funka. Själv har jag tillverkat ett 50-tal knivar. Det första dussinet innebar att jag skaftade köpta knivblad men efter två vändor i Bäckedal så har jag smidit mina egna knivblad vilka därefter skaftats.

I Jönköping har nyligen ett väldigt fint knivskaft hittats. Skaftet hittades i den medeltida delen av staden. Jag föll genast för det, inte minst eftersom jag primärt grävt förhistoria och därmed i princip uteslutande handskats med knivar där skaften varit försvunna. I detta fall rör det sig om ett ben eller hornskaft (skulle spontant gissa på det förstnämnda) med inristad ornamentik. Kniven har används så mycket att ornamentiken är helt nedsliten på sidorna. Om bara skaftet kasserats och bladt skaftats om eller om hela kniven kasserades har jag ingen aning om. Men jag misstänker att Claes, som jag fick bilden från (tack), kommer att besvara den frågan i en kommentar...

Idyll

2010-06-21T09:03:00.003+02:00

I morses innan jag satte mig i bilen gick jag bakom ladan och kikade ut över vinterhagen och den mosse som ligger bortom hagen. Synen gör mig glad och nöjd med mitt liv. Trots att klockan bara var 05.20.

Intressant forskarkurs

2010-06-18T11:40:00.001+02:00

Hade jag fortfarande varit doktorand så hade jag seriöst övervägt att ta den forskarkurs jag precis fick info om:

Cemus Research Forum, Center for Sustainable Development and The
HumAnimalGroup, Center for Gender Research, Uppsala University,
presents
Human-Animal Studies: Representations and Practices.Doctoral course, 7,
5 ECTS/hp, Uppsala 6/12-10/12 2010.
The course aims to introduce the growing
interdisciplinary field ofHuman-Animal Studies - for short, Animal Studies -
that exploreshuman-animal relations in society, science, theory and culture. The
courseemphasis is on representations, understandings and practices. How
areanimals represented in visual culture, science and media, and
whatimplications do these representations have for our understanding of
andrelation to other animals, ourselves and to the world? What kind
ofcategorization, inclusion and exclusion do images, narratives and practicesdo?
How do we project norms and ideas about sex, gender, mind, race, nationand
family on other animals? How do we classify, make hierarchies, includeand
exclude different species in different places and spaces? What kinds ofsocietal
structures, ideas, values and ethical frameworks guide ourrelations to other
species and what are the relations between theory andpractice, when it comes to
the question of "animal welfare" inagri/aquaculture and laboratory life? One
overarching theme is theproblematization of the traditional nature/culture
dualism - and thecorresponding animal/human - that has dominated, and still
dominates westernthought. Discourses on environment and sustainable development anddiscourses on animals have traditionally been relatively separated inacademic
disciplines and politics, and the course also aims to reflect onthe connections
between these discourses. The lecturers represent adiversity of disciplines -
sociology, geography, evolutionary biology,educational science, ethics,
philosophy - and the course aims at encouragingdiscussion and communication
between students and teachers from differentdisciplines.
Form: One week with full-time activities: Lectures, seminars, individualreading and writing, excursion, joint film analysis and workshop. Thestudents are expected to take part actively in the lectures and seminars.The last day the students present
their ideas for an individually orco-written paper and comment on each other's
ideas. The students choosetheir subjects in relation to the course content and,
optional, to their owndoctoral thesis. The participants will be assessed by
their activeparticipation in lectures, seminars and workshops and by their
paper, whichwill be handed in within four weeks (January 10).
Time: 6/12-10/12 (week 49) 2010.
Place: Cemus, CSD, Villavägen 16, Uppsala, and Center for Gender
Research,Thunbergsv 3 H, Uppsala.
Qualifications: PhD students from all disciplines. Master students may beaccepted.
Literature (to be continued): Linda Kalof, Amy Fitzgerald (eds.) 2007, TheAnimals Reader. The Essential Classic and Contemporary Writings. Oxford.Look for description at http://www.bergpublishers.com/?tabid=1804
Application and information: By e-mail to Anna.Samuelsson(at)soc.uu.se More information will be distributed in late August 2010.

Recension: Ormens tecken

2010-06-17T20:05:00.003+02:00

På väg hem i bilen idag lyssnade jag klart på Raymond Khourys bok Ormens tecken. Boken handlar om en arkeolog, Evelyn Bishop, som verkar i Libanon. Tidigare har hon jobbat i Irak och bland annt hittat en kammare i vilken en märklig symbol fanns. Symbolen utgjordes av en orm som bet sig i svansen.

CIA agenten Corben deltog i en stormning av en läkares experimentklinik i en förort till Bagdad under senaste Irakkriget. I kliniken hittades mängder av människokroppar som man experimenterat på. Samt ett märkligt tecken. En orm som biter sig själv i svansen.

Givetvis korsas deras vägar. Corben jobbar på ambassaden i Libanon och tar på sig uppdraget att försöka befria Bishop när hon kidnappas. Och kidnappningen beror på en bok med svansslukaren på omslaget.

Ja vad skall man säga. Inte speglar den ordinärt arkeologiskt yrkesliv inte. Näe, det är en flyhänt skiven upptempothriller med tydliga inspirationsdrag från Da Vinci Koden.

Jag vet inte riktigt om jag vill rekommendera den. Kanske om man vill slöläsa något dumt men spännande i hängmattan i sommar. Men bara kanske. Kommer jag att läsa (lyssna på) fler böcker av Khoury. Näe, jag tror inte det.

konferens om begravningsritualer på länsmuseet Gävleborg

2010-06-17T12:56:00.001+02:00

Fick denna inbjudan på mailen, hade det varit nästgårds hade jag nog åkt men nu är det väldigt mycket för långt:

Begravningsritualer
Datum: Tisdagen den 23:e november 2010.
Plats: Per Ericsson-salen, Länsmuseet
Gävleborg.
Moderator: Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet.
8.30
Morgonkaffe med smörgås
9.15 Landsantikvarie Peder Mellander hälsar
välkommen
9.25 Moderator Gert Magnusson inleder
9.30 Magnus Andersson, UV
Syd: Megalitgravfältet Döserygg.
10.15 Niclas Björck, doktorand, UV Mitt: Nya
perspektiv
på gravskick och kultur i östra Sverige under stenåldern
11.00
Bensträckare och fruktstund.
11.10 Richard Grönwall, arkeolog, Stockholms
läns museum:
Huset i högen. De folkvandringstida kammargravarnas
bakgrund
och sociala kontext.
11.55 Lunch
13.30 Elisabeth Iregren, benexpert:
Västerhus, en medeltida
storgård i Jämtland – tvärvetenskap i
praktiken.
14.15 Joakim Goldhahn: Bilder för levande, döda och
levande
döda. Bronsålderns gravskick i ljuset av hällbildernas
praktik.
15.00
Eftermiddagskaffe
15.30 Gunnar Andersson, fil. och 1:e antikvarie,
Historiska
museet: Senvikingatida gravspråk
16.15 Fredrik Larsson,
arkeolog, UV Mitt: Kött & Bröd -
Död & Avfall. Rituellt festande och
hantering av döda på
bronsålderslokalen Nibble.
17.00 Avslutande
diskussion
Med reservation för ändringar.
Se vår hemsida,
www.lansmuseetgavleborg.se
för aktuell information.
Frågor? Kontakta
Katarina Eriksson
Tfn 026-65 56 18 / mobil 073-800 35 08

Två skogshistoriska lexicon

2010-06-17T10:00:00.004+02:00

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien har precis återutgivit två skogshistoriska pärlor. Det rör sig om MH Brummers Försök til et Swenskt skogs- och jagt-lexicon från 1789 samt Axel Cnattingius Svenskt skogslexikon från 1894. Båda är försedda med hårda pärmar och har såväl bra tryck som bindning.

Brummers lexicon inleds med ett förord och två uppsatser. Den ena är skriven av Kerstin Ekman, den andra av Roger Bergström och Kjell Danell. Ekmans är mer biografisk och socialhistoriskt inriktad medan Bergströms 6 Darnells är mer teknisk till sin natur. Bargström & Darnell jämför även Brummers lexicon med ett par andra historiska skogs- och jaktlexicon. Boken innehåller uppskattningsvis lite drygt 100 uppslagsord som täcker allt ifrån adel via djurslag och jaktmetoder till träslag och kolning.

Wildswin
Likna de tama; men de äro större, bistrare samt ganska arge, i synnerhet då
de hafva grisar; äro merendels swarte eller brune til färgen.
De finnas ingenstädes här i riket, mer än på Öland, hwaräst de blifwit,
medelst högsalige konung Fredrics omsorg planterade.
De skjutas hälst om hösten, då de äro fetast. Til deres jagande nyttjas
stora därtil inrättade hundar, hwilka dock ofta wid slike jagter få tillsättja
lifwe; de skjutas med kula eller dödas med spjut, jagten är farlig, jägaren bör
wara oförskräckt och rådig.

Cnattings 100 år yngre lexikon brukar klassas som det första "moderna" skogslexikonet. Även denna bok inleds med ett förord och två uppsatser, den ena av Per Eriksson och den andra av Bengt Ek. Även här är den ena biografisk till sin art och den andra syftande till att sätta in verket i ett sammanhang. Cnattingius verk innehåller betydligt många fler uppslagsord än Brummers. Jag återger delar av uppslagsordet Trakthuggning, vilket avspeglar den modernare tonen i verket:

Trakthuggning. När vid ordnad (rationel) skogskötsel den beräknade
natura-afkastningen uttages, vare sig årligen ellermed vissa års mellantid, från
en till arealen ungefärligen lik stor sammanhängande trakt, säger man att skogen
trakthugges. olika arter avtrakthuggning äro 1:o) trakthuggning med kalhuggning,
då allt inom årshyggets gränser befintlig trädvegetation, undantages dock
friska, i god växt varande ungskogs- och plantgrupper på en gång afverkas; 2:o)
trakthuggning med fröträd (=fröträdställningar, besåningshygge,
sjelfsåningshygge) hvarvid, såsom ock uttrycket tillkännagifver, en del träd
qvarlemnas att genom sjelfsådd framställa återväxt, och 3:o) trakthuggning med
qvarlemnade örfverståndare, då å hygget befintliga timmerämnen qvarlemnas att
inväxa i det nya beståndet för att samtidigt med detta afverkas. Vid kalhuggning
kan återväxten antingen beredas genom skogsodling, då man erhåller
trakthuggningsformen kalhuggning med kultur, eller genom sjelfsådd på så sätt
att hyggene med afseende på läget omvexla med hvarandra, så att en smalare eller
bredare remsa af qvarstående skog alltid finnes emellan dem, hvilket
afverkningssätt kallas kulisshuggning, ett sätt att afverks skog, som allt mer
kommit ur bruk........

Lexicon är inte direkt något som man läser från pärm till pärm. Snarare så kommer jag att ställa dem i min hylla med referenslitteratur för att återkomma till dem med jämna mellanrum. De är helt klart värdefulla som historiska uppslagsverk såväl i min handläggning som forskning.

Länsantikvariens årsredogörelse 2009

2010-06-16T13:51:00.003+02:00

Länsantikvarien i Hallands län har den goda ambitionen att varje år summera upp vad som skett inom kulturmiljöförvaltningen i länet i form av en årsskrift. För 2009 kallas årsberättelsen Gemensamt arv Gemensamt ansvar.

Årsskriften innehåller såväl statistik (det togs t.ex. beslut om arkeologiska uppdrag till en summa om 8,5 miljoner kr i Halland 2009, vilket i ett nationellt perspektiv inte är speciellt högt) och redogörelser av olika slag som en handfull korta artiklar om såväl byggnadsvård som arkeologi. I 2009 års upplaga handlar följande artiklar om arkeologi:

Vad viken gömde av Staffan von Arbin. Artikeln handlar om de vrakdelar och annat som schaktades upp i Getteröns hamn våren 2009. För den so inte kan sitt Halland så är Getterön beläget invid Varberg. Ornitologer brukar veta vad man menar när man nämner Getterön. Själv fick jag nys om det hela via en besökare på Elmia Wood. Han som anmält händelsen till antikvariska myndigheter dök nämligen upp i vår monter. Hur som helst utgjordes materialet i hamnen av bland annat delar av ett 1500-tals vrak samt keramik och ben.

Den högättade kvinnans praktbegravning på Skrea Backes Åskrön - nya rön kring det sensationella kittelfyndet är den ganska långa titeln på Per Wrannings bidrag vilket handlar om en enastående gravfynd som jag rapporterat om tidigare...

Länsantikvariens åreredögörelse är ett sätt för länsstyrelsens tjänstemän att sammanfatta länets arkeologi, vilket enligt de nya föreskrifterna faktiskt är deras sak att göra. Kan bara konstatera att jag uppskattar Länsantikvariens ambition, och öppenhet, i Halland.

Konferens om traditionell kunskap och biologisk mångfald

2010-06-16T08:05:00.004+02:00

Mångfaldskonferensen 2010 har temat Traditionell kunskap och biologiskt kulturarv - framtida nytta och nyttjande. Det är ett ämne som ligger nära det jag är intresserad av, så vi får se om jag kommer iväg eller ej. Kanske skippar jag exkursionen och åker enkom på seminariedagen, då slipper man i alla fall en övernattning...

Konferens om klimatförändring och kulturarv på NRM

2010-06-15T13:11:00.002+02:00

Den 14 oktober ges en intressant endagskonferens om hur klimatförändringar påverkar kulturarvet. Det hela äger rum på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Mer info här.

Tips ur arkivet

2010-06-15T11:51:00.003+02:00

Ett lästips från mitt blogg-arkiv, för 1,5 år sedan skrev jag:

Och jag hoppas att branschen kan leva upp till detta, att man inte hamnar i
en utslätad mellanmjölksarkeologi där projekt med medelhög ambition och medelhög
budget vinner anbuden eller än värre i en arkeologi som bara syftar till att
pressa priserna....

Något som fortfarande är skrämmande aktuellt.

Är forntiden ett problem?

2010-06-15T10:14:00.003+02:00

En av aktörerna på den arkeologiska marknaden har ovanstående annons ute via google. Men vad är det som står egentligen? Menar man att arkeologin/forntiden är ett problem? Jag uppfattar inte arkeologin/forntiden som ett sådant. För mig är de materiella lämningarna en källa till kunskap som vi skall vara varsamma med. Lagstiftningen syftar inte till att ta bort fornlämningar. Tvärt om, lagstiftningen syftar till att skydda och hushålla med fornlämningar. Att vi idag i praktiken främst ägnar oss åt att ta bort fornlämningar inför olika former av markexploatering görs ju enkom som ett beslutat och reglerat undantag från bevarandelagstiftningen. Syftet med lagen är alltså att bevara fornlämningar och när det inte går minimera skadeverkningarna från markexploateringar genom att "meningsfull kunskap" samlas in från lämningen i fråga samtidigt som den förintas. Så vari ligger problemet? I arkeologin/fornlämningen eller i markexploateringen?

Konferens i Oktober

2010-06-14T08:27:00.002+02:00

Intressanta temadagar på Göteborgs universitet i oktober.

Vapengrav i Odensjö F-län

2010-06-04T11:10:00.003+02:00

RAÄ rapporterar att man funnit en vapengrav från äldre järnålder på ett flatmarksgravfält som nu undersöks i Odensjö strax söder om Jönköping. Även vid förundersökningen hittades vapen, bland annat ett svärd. Då projektet blev stort upphandlades det i konkurrens. Jag vet att jag har handlingarna liggande någon stans och kommer att plocka fram dem, för minns jag rätt skiljde de sig åt väldigt mycket i kostnader. T.e.x hade museet budgeterat för konservering av just fynd av ytterligare vapengravar men om jag minns rätt är konserveringsbudgeten betydligt sparsammare i det vinnande anbudet. Detta skall jag kolla upp, det blir intressant. I förlängningen faller stora skillnader i anbud tillbaka på en kravspecifikation som inte tydligt anger hur man skall göra sin kostnadsberäkning, vilka kvantiteter man kan förvänta sig och vilken ambitionsnivå som gäller.

Oaktat upphandlingen, vilket jag tycker är arkeologins störsa problem av idag, så är fyndet extremt spännande. Får bara hoppas att det ingår i budget att fyndet skall publiceras vetenskapligt och inte bara rapporteras formellt. Men även det faller tillbaka på länsstyrelsens syn på hur lämningen skall hanteras.

Efterreformatorisk undersökning i Jönköping

2010-06-04T10:08:00.004+02:00

Så här ser 400 år gammal människobajs ut. Detta är alltså latringropen under ett utedass. En lämningstyp som jag aldrig grävt arkeologiskt. Däremot har jag grävt ut gropen under vårt utedass vid fjällstugan en gång. Sakerna hade så att säga lite mer struktur där än på bilden ovan.

En stenläggning i ett förrådsutrymme i ett av husen. Andra halvan av 1600-talet.

Översikt över delar av grävytan. Två hela tomter syns i bild.

I den östra delen av Jönköping undersöker nu RAÄ UV väst ett kvarter. Öst är som alla vet den del av Jönköping som anlades i början av 1600-talet och som fokuseras i Jönköpings länsmuseums nya stadshistoriska utställning, där jag inte sett själva utställningen men tagit del av en mycket läsvärd katalog!

Hur som haver kvarteret Druvan/Dovhjorten upphandlades och RAÄ UV tog hem jobbet. Förundersökningen gjordes av museet. Kvarteret innehåller framför allt olika verkstäder. Den intresserade kan följa grävningarna på UVs blogg, info finns även här.

Fördelen jag kan se i att använda sig av olika undersökare inom en och samma fornlämning, i detta fallet stad, där man återkommer år efter år är att man för hoppningsvis undviker slentrianmässiga undersökningar. Med lite tur kan det komma in nya vinklingar befruktade av erfarenhet från andra områden och platser.

Nackdelen är givetvis att frågeställningarna kan bli basala och faktiskt besvarade på förhand av den som redan har grävt på platsen tidigare, hjulet uppfinns så att säga igen. Ju fler aktörer som blandas in i en fornlämning ju svåröverskådligare blir den. Det blir med andra ord allt svårare att göra en övergripande sammanställning av rådande kunskapsläge. Å andra sidan är det ju inte undersökarnas ansvar längre, enligt de nya föreskrifterna åligger detta länsstyrelsen....

Eriksgatan....

2010-06-04T09:49:00.004+02:00

Spökhistorier fungerar inte riktigt mitt på dagen, men man kan ju alltid försöka.

Stratigrafi: efterreformatorisk landsväg; medeltida väg ("Eriksgatan"); kulturlager eller odlingslager, vilket kommer jag ej ihåg; och undergrund. I undergrunden ser den uppmärksamme tittaren två mörkfärgnignar/stolphål. Kan de ha att göra med de vikingatida dateringar som gjorts bara något kvarter bort?

Så här kul tycker Claes att det är att rita profil.

Var i Jönköping över dagen igår. Passade på att besöka grävningar på såväl öster som väster. Väster är som väl alla vet den medeltida delen av Jönköping medan öster är stormaktsdelen. Vi började med Claes Petterssons grävning på väster, närmare bestämt Lundströms plats alldeles nära Pärleporten. Linnea Kallerskog genomförde en undersökning precis väster om den nu aktuella platsen. Då hittades smidesverkstäder samt gjuteriverkstäder. Rapporten finns här.

Den nu aktuella undersökningen berör framför allt ett ca 40 meter långt parti av den gamla landsvägen och den underliggande huvudgatan vilken även var en del av Eriksgatan. I kanten på schaktet finns delar av kvarter. Stratigrafin är som framgår av bilderna ovan tydlig. Allt vilar på moränsand, i vilken äldre anläggningar finns nedgrävda. Hur dessa behandlas i UPn vet jag inte. Däremot spekulerar Claes i om de kan ha med de vikingatida dateringar som gjorts i närheten att göra, ev spår efter den stormannagård som rimligen bör ha föregått staden Jönköping.

I bakgrunden...

2010-06-01T07:55:00.004+02:00

...av Lars Keplers (pseudonym för paret Ahndoril) Hypnptisören förekommer en kvinna. Hon verkar vara särbo till kommisarie Joona Linna. Hennes namn är Disa, jag är osäker på om hennes efternamn nämns. Hon är arkeolog, sannolikt medeltidare eftersom det nämns att hon för tillfället arbetar på en grävning i Sigtuna. Stackarn, boken utspelar sig trots allt i december. Så värst mycket mer får man inte veta om denna arkeolog, som tydligen stått kommisarien nära under många år.

Fornlämningar förekommer vid ett annat tillfälle i boken. En skeppssättning beskrivs tämligen noggrannt som ett riktmärke när vägen till ett kråkslott beskrivs.

Fornlämningar och arkeologi är alltså närvarande, om än tydligt i bakgrunden, i en av de senaste årens bäst säljande deckare i sverige. Själva boken är mer välskriven än de flesta deckare som ges ut i sverige, det märks att paret Ahndoril är väldigt skickliga författare. Storyn är hårt skruvad och känns som en blåkopia på det bättre bland det som brukar skrivas på andra sidan Atlanten. Trots det håller den faktiskt. Jag gillade den. Jag misstänker att det inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att göras film. Vilka som är tilltänkta för huvudrollerna tycker jag känns rätt givet. Jag tycker att det känns uppenbart att författarna haft ett par skådisar som förebilder för den fysiska beskrivningen av karaktärerna. Och i rollen som Joona Linna ser vi givetvis Mikael Persbrant. Det är han som är beskriven, ingen tvekan om saken. Eventuellt kan det vara Mikael Nyqvist som är tänkt i rollen som hypnotisören, alternativt en lite äldre Jonas Karlsson. Båda passar in på beskrivningen som ges. Tiden kommer att utvisa om jag har rätt. I väntan på filmen så blir det att söka upp Keplers uppföljare, den släpps om någon månad.

Rv40 upphandling, intressant utveckling

2010-05-28T20:20:00.005+02:00

I förfrågningsunderlaget avseende de arkeologiska undersökningarna av en del av sträckan av Rv40 Borås-Ulricehamn kan man på sidan 3 läsa:

Länsstyrelsen beslutade den 23 februari 2007 om arkeologisk förundersökning. Denna, liksom en utredning förlokalvägar utfördes av Wallin Arkeologi och Kulturlandskap. På grund av brister i underlaget utfördes under 2010 kompletterande förundersökningar av Lödöse museum med Kula hb som underkonsult. Underlaget omfattade flertalet av fornlämningarna på sträckan med viss fokusering på de lämningar som berörs i etapp ett (se nedan).

Jag blev glad. "På grund av brister i underlaget" - det är ett starkt uttryck för kritik på kanslisvenska. Det var rådigt gjort av länsstyrelsen.

Jag kan nog inte på rak arm komma på något tidigare tillfälle då en så nyligen utförd förundersökning fått kompletteras så radikalt. Detta ger mig äntligen lite hopp för arkeologins framtid!

Förundersökning i Skrea

2010-05-28T08:08:00.005+02:00

Avståndet till Skrea kyrka är halvannan km.

På bilden har rännan, som visar var husets yttervägg gått, förstärkts.

Strax NO om Skrea kyrka pågår nu en förundersökning av ett boplatsområde. Bland annat undersöks ett boplatsområde där några hus identifierats. Bland annat ett större hus med rännor. Diskussionen går om det kan tänkas vara fårn vendeltid, vilket vi inte har speciellt många av fårn Halland. En flatmarksgrav har också hittats. När vi besökte grävningen var även Pär Connelid på konsultation.

Vikingatid och medeltid i Tvååker

2010-05-28T07:58:00.006+02:00

Översikt över delar av grävytan. De mörka rännorna är diken som skiljt olika parceller åt.
Örjan Hill coh Anders Håkansson samtalar vid ett dike som skiljt parceller åt. Denna parcell är intressant nog även krokig i de historiska kartorna...

Igår besökte jag en pågående slutundersökning i Tvååker strax utanför Varberg. Man har grävt några få dagar och ä rdefinitivt inte klar med avbaning. Men redan nu syns intressanta saker.

Ett boplatsområde, ffa från vikingatid-1200 tal (som sig bör i Halland verkar bebyggelsen flytta på 1200-talet)
Diken som avgränsat parceller, dessa slutar invid bopltaområdet - kan de kopplat ihop?

Det blir kul att völja det hela. jag kommer att försöka besöka platsen minst en gång till. Grävningen pågår till midsommar och Anders (grävledaren) verkar ha ambitionen att blogga om det hela på Kulturmiljö Hallands arkeologiblogg.

Rio kulturkooperativ genomförde utredningen (se här och här).

Kolmilor fångade genom flygburen laserscanning

2010-05-26T14:11:00.003+02:00

Genom flygburen laserscanning framträder i detta fall ett område med kolmilor (mindre cirklar). Bilden föreställer ett utsnitt som är beläget precis öster om E4 i den södra delen av Jönköpings kommun, vägen i den nedre vänstra delen av bilden är väg 30. Jönköpings kommun ligger bakom bilden.

Ljus över Li

2010-05-26T09:29:00.004+02:00

Igår på vägen hem var det vackert ljus över Fjärås Bräcka och Li-gravfältet. Kunde inte låta bli att ta en bild i farten. Så vacker är utsikten från en Subaru Forester...

Sveriges Historia på TV4

2010-05-24T11:28:00.002+02:00

Kanske hade någon förväntat sig att jag skulle raljera över TV4 programmet Sveriges Historia. Det kommer jag inte att göra, av den enkla anledningen att jag inte har sett programmen. Jag saknar faktiskt TV. TV4/SVT-play är inget seriöst alternativ, jag vill ha kvalitet på såväl ljud som bild och innehåll om jag skall lägga tid på rörlig media. Givetvis har jag projektor när vi ser på film, vilket vi gör ganska ofta. Nu var det inte mina vanor utan programmet Sveriges Historia som det hela skulle handla om. Det är ett program som fått utstå rätt hårdkritik (t.ex. här, här, här och här). Skillnaden mot de nyligen utkomna böckerna, Nordstedts Svenska Historia, är tydligen avgrundsdjup. Det jag funderat ganska mycket över är vad jag tycker att ett bra historiskt program på TV skall innehålla. Jag vet faktiskt inte. Jag kan i ärlighetens namn inte komma på några dokumentärer om arkeologi/förhistoria som jag tyckt varit riktigt bra. Däremot tycker jag att inslagen om arkeologi/förhistoria som med jämna mellanrum kommer på vetenskapsradion brukar hålla mycket bra kvalitet. Kanske är det där arkeologins media ligger. Gamla rostiga klumpar kan helt enkelt inte konkurrera/engagera visuellt på samma sätt som rekvisitan i Sagan om Ringen…

Man kan ju om man vill roa sig, fundera över hur man själv skulle klarat av att förmedla hela stenåldern på 45 (?) minuter… Jag kan villigt erkänna att jag sannolikt skulle gått ordentlig bet på det. En sak skulle jag dock gjort annorlunda än TV4, jag skulle valt att lyfta fram de senaste årens arkeologiska resultat snarare än alla dessa gamla lokaler som det redan lagts en massa etertid på. Tågerup och Huseby Klev istället för Skateholm. Torbjörn Ahlströms moderna benanalyser av massvis med neolitiska skelett istället för Bäckaskogsskvinnan.

40-talistavgången, arkeologin och museer

2010-05-24T10:29:00.002+02:00

I dagens metro slogs det på stora trumman angående framtida jobbmöjligheter i och med den pågående pensioneringen av 40-talister. Det skrevs att 1,3 miljoner jobb kommer att bli lediga under den kommande 10-års perioden. Jag ställde mig genast frågan om detta är sant för arkeologin och museisvängen. Hur ser egentligen demografin ut där????

Vi kan börja med att räkna bakåt. De intressanta födelseåren utifrån metroartikeln borde vara 1945-55. Det enda sättet att komma åt statistik för dessa födelseår som jag kunde komma på var att gå in i Diks lönestatistik. Två kategorier har jag valt att kika på. Dels statistik för museianställda och dels för anställda inom arkeologi och kulturmiljövård. Statistiken gäller 2009.

För yrkeskategorin arkeologi/kulturmiljövård ingår 541 personer i statistiken. Av dessa är 110 födda 1955 eller tidigare. Antalet motsvarar ca 20%. För att fylla dessa avgångsluckor behöver universiteten utbilda i snitt 11 personer per år under de kommande 10 åren inom kategorin arkeologi/kulturmiljövård....

För yrkeskategorin museitjänstemän ingår 633 personer i statistiken. Av dessa är 170 personer födda 1955 eller tidigare. Antalet motsvarar 27%. För att fylla dessa avgängsluckor behöver universiteten utbilda i snitt 17 personer per år under de kommande 10 åren inom museirelevanta utbildningar...

Strålande framtid för 1990-talisterna inom arkeologi/kulturmiljövård/museer? My ass!

Stubbrytning

2010-05-24T07:57:00.003+02:00

Ett stort hot mot kulturarvet i skogen är de senaste årens trend att försöka få ut så mycket biomassa som möjligt. Det är en sak att städa bort grenar och toppar (GROT), men nu vill man ha ut det som finns under marken också. Man vill bryta bort stubbarna. Fördelen sägs vara att man inte behöver markbereda. Man säger också att det räcker att kompensera det ökade biomassauttaget genom att återföra aska från värmekraftverken runt om i vårt land. Är det riktigt sant? Jag ser framför mig en ökad förstörelse av forn- och kulturlämningar i vår skogsmark. Inte minst på grund av att systemet innebär fler körningar i skogen för varje hygge, varje kröning utförs av ny personal, vilka alla behöver ta del av information kring eventuella spår av kulturarv att ta hänsyn till….

Kulturarvet: bruk och praktisk nytta

2010-05-18T11:08:00.003+02:00

Nu har jag ungefär 15 yrkesverksamma år bakom mig i arkeologisvängen. Det har gett mig en del perspektiv. Jag har fått möjlighet att prova många olika sorters arkeologi såväl inom som utom landet. Eftersom jag inte bara är intresserad av hur det var förr och av vad det är för fornlämningar vi undersöker utan även är intresserad av arkeologin som verksamhet och kulturarvets roll i samhället så har det genom åren gått upp för mig vad jag anser är sektorns största forskningsbehov:

Varför är historia så populärt men inte arkeologi? Detta illustreras lätt med hänvisning till bokutgivning. Större delen av de böcker som ges ut handar om historisk tid, inte förhistorisk tid. Helst handlar de om andra världskriget eller vad svenskar gjort i olika krig... Hur kan vi göra för att arkeologin skall kunna börja rida på vågen av historiaintresse?
Fornlämningar och kulturarv uppfattas av näringslivet mest som ett problem. KML som en begränsning och nödvändig utgift för att få bedriva den verksamhet man önskar där man önskar. Men hur gör man för att omforma kulturarvet till en resurs i samhället? Hur föändrar man skogsbrukets attityd så att fornlämningar i en skog inte blir synonymt med "en död hand" utan en lukrativ möjlighet? Kan man profitera och utnyttja utan att exploatera och förstöra?

Problemkomplex 2 har större betydelse för vad som händer med vårt kulturarv än problemkomplex 1. Om tillräckligt många inom näringslivet uppfattar kulturarvet som ett tillräckligt stort problem så kommer skyddet att undergrävas än mer än det redan gjort under de senaste åren. Praxis kan förändras trots att lagens ordalydelse förblir densamma. Vi kan redan nu se det i form av stora regionala skillnader liksom stora skillnader grannlän emellan. Jag tycker med andra ord att det behövs kraftfulla forskningsinsatser på hur man kan göra fornlämningar till resurs. Och då menar jag absolut inte hur man gör dem till en kunskapsmässig resurs, utan till en krasst ekonomisk resurs. För det är den vägen vi når näringslivet!

Där ligger sektorns stora utmaning inför framtiden. Och möter vi inte den så misstänker jag att vi kommer att se en krympande sektor med allt mindre samhällsrelevans.

Gravhög? Nej cob-house!

2010-05-18T07:55:00.002+02:00

Igår kom sensate numret av tidskriften åter på posten. När jag först såg omslaget trodde jag att någon skojade med mig. Det såg ut som om man undersökte en gravhög eller något liknande. Men så var det givetvis inte. Väl inne i tidningen hittade jag en beskrivning på hur man bygger ett cob-house. Dvs ett ekologiskt hus med självbärande väggar bygda i en blandning av lera och halm.

Är man inte lite yrkesskadad så säg.

Goodwin

2010-05-17T09:23:00.004+02:00

När min farmor och farfar förlovade sig gick de inte till vilken fotograf som helst. De gick till Sveriges genom tiderna mest kända och inflytelserika porträttfotograf (?). En sann mästare av sin tid. Henry B Goodwin.

Problemet är att fotona togs 1933. Goodwin dog redan 1931.... Men det finns en förklaring till detta, liksom till allt annat. Goodwins atelje och namn användes även fortsättningsvis, men nu av hans hustru.

Lästips: Rennie Airth

2010-05-17T09:10:00.002+02:00

Jag upptäckte engelsmannen Rennie Airth av en slump - i väntan på ett tåg köpte jag hans första bok River of darkness på vinst och förlust. Det visade sig vara på rejäl vinst. Nu har jag precis avslutat den tredje boken i Airths trilogi om ex scotland yard detektiven John Madden. Böckerna utspelar sig med ungefär 10 års intervall med start i början av 1920-talet.

Den första boken, River of darkness, fokuserar på engelska efterkrigstrauman i spåren av första världskrigets mardrömslika skyttegravskrig. Några år har gått sedan krigsslutet, men allt minner om det som nyligen var. Miljöerna och karaktärerna i boken är fenomenala, kombinera detta med en hyfsat trovärdig & oerhört spännande seriemördarplot så har ni många timmars njutningsfull läsning framför er. Jag har för mig att boken finns översatt, men är inte säker.

Bok nr 2, The blood-dimmed tide, är lite av ett mellanspel. Den är spännande, men når inte riktigt upp till topparna i den föregående boken. På det lokala planet råder depression, hunger och arbetslöshet. På det nationella planet har nazisterna tagit makten i Tyskland och detta börjar märkas även i England. Jag gillar miljöerna, men känner inte samma övertygelse inför själva plotten. Boken är bra, men inte bäst.

Den tredje boken i serien, The dead of winter, utspelar sig under den sista krigsvintern. Blitzen är över, men fortfarande dimper en och annan V1-a ner i London. I denna miljö verkar en yrkesmördare för att sopa igen spåren efter den egna gärningen. Åter igen en inte helt trovärdig plot, men fenomenal miljö.

Sammantaget så platsar River of darkness på en medaljplats på min deckarlista (tillsammans med Patient 67 och LA-noire). Del 2 och 3 i sviten är inte riktigt lika bra, men kommer sett som en svit in oerhört högt på toplistan.

River of darkness finns för övrigt som ljudbok, något förkortad, inläst av Nathaniel Parker (Kommisarie Lunley).

Aktuell arkeologihistoria i Lund

2010-05-12T13:10:00.003+02:00

Den 27-29 oktober äger ett seminarium om arkeologihistoria rum i Lund. Schemat täcker in 21 föredrag och är riktigt intressant, här följer en lista på de olika sessionerna:

SESSION 1: Arkeologin före arkeologin: 1600- och 1700-talens fornforskning

SESSION 2: Att forma forntiden

SESSION 3: De stora männens arkeologi

SESSION 4: Arkeologin går på museum

SESSION 5: Platser och människor i arkeologihistorien

SESSION 6: När slutar arkeologihistorien? 1900-talets arkeologihistoria

För mer info kontakta Bodil Petersson eller Påvel Nicklasson vid arkeologiska institutionen, Lunds Universitet.

En mellanneolitisk grav med bärnsten

2010-05-12T13:05:00.003+02:00

Härom veckan hittades en mellanneolitisk grav (SYK) med bärnstenspärlor vid en förundersökning mellan Halmstad och Tylösand.

Anemone nemorosa / vitsippa

2010-05-12T12:30:00.002+02:00

Vi är många som reagerat på att det efter den stränga vintern spirar fler vitsippor än vanligt i våra backar. För mig för vitsippan med sig många olika minnen, den minner om att det nu börjar bli varmt och sommaren är i antågnde, den minner även om död. I slutet av 1980-talet dog min farmor. Hon var in i det sista skribent för Borås Tidning. Hon dog om våren. På hennes kista lade vi kusiner, hennes barnbarn, var sin bukett vitsippor. Vackert, men samtidigt något allmänmänskligt, för så har man gjort sedan urminnes tider.

I Torsvik, söder om Jönköping, undersöktes för ett par år sedan ett gravfält från äldre/mellersta järnåldern. I gravarna gjordes många olika anlyser, bland annat undersöktes förekomst av markpollen. I de flesta fall gav detta inga tydliga resultat att arbeta vidare med men i ett fall hittades pollen efter Anemone nemorosa, vitsippa. Uppenbarligen hade den döde lagts på en bädd av vitsippor. Samma fenomen identifierades i en hällkista som undersöktes i Hamneda i sydvästra delen av Kronobergs län för en sisådär 15 år sedan.

Genom den extra analys en markpollenundersökning utgör så kan man i fall som dessa komma mycket närmare de som en gång levt och verkat på platsen än man vanligen gör. I dagsläget är det just dessa analyser, de som kan ge oss de där extra pusselbitarna till gågna tider, som tenderas skäras bort. Allt i syfte att slimma undersökningskostnaderna tillräckligt mycket för att man skall ro hem den aktuella upphandlingen.

Detta får olika effekter. Dels blir vår kunskap om det förgågna lidande och dels dräneras kåren på kompetent personal då dessa inte längre kan finansieras. Är det resurseffektivt eller bara dumsnålt?

Halmstads befästning igen

2010-05-12T11:43:00.003+02:00

Undersökningen av de gamla befästningsvallarna i Halmstad (bakom teleborgen) börjar närma sig sitt slut. Flera generationer befästningsdetaljer har identifierats, såväl vallgravar som pålningar för att hålla torvvallar på plats. Stolparna på bilden har provtagits för dendrodatering.

Delar av hanna Rydhs samling i Halmstad

2010-05-12T11:39:00.003+02:00

Delar av Hanna Rydhs fornsakssamling finns i Halmstad. Dessa urnor är av Peruanskt ursprung, men i övrigt kontextlösa. Ägaren funderar för närvarande vad som är rätt sak att göra med föremålen.

Har någon ett bra förslag?

(Ber om ursäkt för att bilden är på högkant, av någon anledning envisas Blogger med att vrida just denna bild)

Förundersökning i Trottaberg

2010-05-05T17:06:00.005+02:00

För närvarande pågår en förundersökning i Trottaberg (mellan Halmstad och Tylösand). Där finns bland annat en yngre järnåldersboplats med det fina grophuset som är avbildat här ovan. I en annan del av området finns en överplöjd hålväg, linknande den jag hittade några hundra meter väster ut i fjor. Spännande grävning som jag kanske skriver lite mer om när grävledaren Linn kommer in från fältet och jag hunnit språkas vid med henne.

Du är förlåten

2010-05-05T17:04:00.001+02:00

Svinaktigt beteende

2010-05-05T17:01:00.001+02:00

Det är inte Ola som gjort denna skada. Det är vildsvin. Jag har en idé om att systematiska försök med vildsvin som markberedare i fornlämningar. Läs mer om detta här.

Bra omväg?

2010-05-05T16:59:00.001+02:00

Vallgravar och bastion i Halmstad

2010-05-04T13:36:00.005+02:00

Just nu pågår undersökingen av två generationer vallgravar samt bastionsfundament inom kvarteret Gråmunken i Halmstad (bakom Teleborgen). Bilden ovan visar innre sidan av den äldre vallgraven. När den fylldes igen för att skapa bastionen gjordes det med grästorvor vilka staplades i utgrävda "trappsteg".

Åter från Kalmar

2010-04-29T08:43:00.005+02:00

Två långa dagar i Kalmar är till ända och jag är idag åter på kontoret i Halmstad. I Kalmar var det konferens, Nationella vind hette den. Konferensen drog ungefär 400 besökare av olika slag. Där fanns politiker, finansiärer, projektörer, konsulter, forskare, jurister, studenter mm. Jag och några kollegor var där dels i egenskap av forskare då vi har ett projekt kring vindkraft finansierat av energimyndigheten. Vår andra roll var som representanter för m-ark, en monter fanns monterad i m-arks och kulturmiljö hallands namn. Eftersom jag var rätt groggy pga en kraftig förkylning som just slagit till hängde jag mer på föredrag än stod i montern.

Det var stor bredd i föredragen. Allt från miljööverdomstolens praxis till bristen på servicepersonal dryftades. En intressant kommentar från tidigare centerledaren Olof Johansson fastnade i mitt bakhuvud. Han gjorde stor skillnad mellan olika departement och karaktäriserade dem i långsiktigt repsektive kortsiktigt tänkande. Miljö hamnar definitivt i långsiktigt medan finans hamnar bland de kortsiktiga. Beroende på vilka som har störst inflytande så blir utfallet givetvis väldigt olika. Jag antar att det samma går igenom i t.ex. länsstyrelsers lokala beslutspraxis där det i slutändan är landshövdingen som dikterar om man skall ha en lång- eller kortsiktig grundpraxis.

Avslutningsvis kan man konstatera att kulturmiljövården var mycket sparsamt företrädd. Vad jag förstår fanns där 5 representanter, tre från kulturmiljö halland, en från jönköpings läns museum och en från RAÄ UV-öst.

Vår

2010-04-26T08:45:00.002+02:00

Det är väl ingen tvekan om att våren är här. På mjölkpaketen kan man läsa att det börjar dra ihop sig till kosläpp hos en bonde nära dig. Så knepigt. Är det rätt att kossorna skall stå uppstallade till i början av maj? Mina djur går ute året om. I vintras sov de hellre i snön (-20) än i fårhuset, det var först när det började blaska som djuren sökte skydd. Grannens rödbrokiga kossor agerade på samma sätt, men hans highland cattle stannade kvar ute.

I markerna börjar det sticka upp ett och annat ätbart för djuren. Det gröna tittar fram. Men eftersom vi fortfarande har våra djur i vinterhaen som bara är lite drygt 1 ha så får de fortfarande fri tillgång till ensilage. Men hur hade man gjrot förr? Skulle man släppt dem på skogen? Mina djur är ju trots allt klara med lammningne, detsamma gäller de flesta andra fårägare jag känner. Är lammet bara några dagar gammalt så är räven inte längre något akut problem, lo, björn och varg är givetvis farliga där de förekommer. Jag är ju av den åsikten att man i förhistorisk tid här på våra breddgrader varit sparsam med att stalla upp djur vintertid. Så länge det är barmark så finns det bete att fylla vomen med, bara man rör sig över tillräckliga områden. Annars skulle varken älgar, hjortar eller rådjur överleva, så varför hantera våra domesticerade djur så fruktansvärt annorlunda bara för att de är domesticerade?

Självklart kan man inte lämna tamdjur vind för våg, de behöver tillsyn speciellt en vinter som denna. Hemmavid finns det ett tydligt exempe på detta. Där hade vi under hösten en grupp vildfår som drog omkring. två tredjedelar lyckades vi i jaktlaget skjuta av innan snön blev djup. När den börnade närma sig 60 cm så slutade fåren att synas till. Jag kan inte tänka mig annat än att de svalt ihjäl. Fem var de.

På skogen / utmarken finns det nu gott om skott och annat att knapra på. Mer vitaminrikt än vinterfodret. Så varför vänta med att släppa kossorna fria. De vill ut. De förtjänar att komma ut, istället för att organiseras till ett jippo. Men det har väl mer att göra med den urbaniserade människans distansiering från matproduktionen än något annat. När, Släpp kossorna loss - det är vår!

M-ARK kommer till skott

2010-04-26T08:38:00.003+02:00

För lite drygt ett år sedan startade den museiarkeologiska branschorganisationen M-ARK. Eftersom alla inblandade kämpar febrilt för att hålla näsan över ytan, precis som alla andra aktörer i branschen så som den ser ut idag, så har man kanske inte gjort så mycket som syns tydligt utåt. Arbetet flyter på och samarbetsandan börjar konkretiseras. Ett tycdligt exempel ligger framför mig på skrivbordet. En gemensam folder riktad till projektörer. Foldern kommer att finnas i den M-ARK monter som kommer att stå på morgondagens mässa. Ett annat exempel väntar mig under dagen, så skall följebrevet till en offert skrivas. I följebrevet kommer M-ARK att lyftas fram som en förklaring till att vi är flera som går ihop och lägger ett gemensamt anbud eftersom upphandlingen berör flera län i götalandskapen.

Rätt hanterat så tror jag att M-ARK kommer att ha en positiv inverkan på arkeologisvängen i stort men framför allt kommer de inblandade institutionerna att påverkas positivt.

Vintergrävningar och kvalitet

2010-04-19T10:39:00.004+02:00

Var på ett möte om kvalitet i uppdragsarkeologi härom dagen. En sak som kom upp var att undersökarna samordnat måste verka mot vintergrävningar. Dels ger de sämre resultat för en högre peng än vid lämplig årstid och dels är de direkt hälsovådliga för de som arbetar.

Personligen trodde jag att där fanns temperaturangivelser som angav vid vilka temperaturer man inte får jobba utomhus, men så är inte fallet utan situationen bedöms rån fall till fall. Det kanske är tur eftersom det arkeologiska arbetet är stillastående och man lätt fryser. Det man kan hitta på arbetsmiljöverkets hemsida är bland annat:

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) finns regler om klimat. För utomhusarbete gäller bl.a. följande:
Arbetsplatsens utformning (AFS 2000:42, 31 §) anger att ”Arbetsplatser utomhus skall så långt som möjligt vara utformade så att de arbetande skyddas mot väder och vind.”
Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:03, 64 §) anger att ”Vid arbete utomhus skall arbetstagarna skyddas mot atmosfärisk påverkan som kan inverka menligt på deras hälsa och säkerhet.”
Mast och stolparbete (AFS 2000:06, 23 §) anger att ”Mast- eller stolparbete får inte utföras där det finns risk för ohälsa eller olycksfall /…./ på grund av ogynnsamma meteorologiska förhållanden.”

Ett skyddsomrdun kan alltså gå in och stoppa arbetet om denne bedömmer situationen som olämplig.

Rent vetenskapligt har vi inte så mycket att sätta emot. men personligen är jag av den åsikten att det blir väldigt svårt att göra ett bra jobb om det inte finns ett fullgott dagsljus. Riktlinjer för ljus kan man faktiskt hitta i annan lagstiftning, nämligen den som reglerar jakten. För att jakt skall bedrivas såsäkert och bra osm möjligt så regleras vilka tider man får jaga. Tiderna hänger samman med lokalt tillgängligt ljus och utgår därför inte från bestämda klockslag (t.ex. älgjakt är tillåtet från 08.00-17.00) utan från solens upp och nedgång. I Jaktförordningens §9 kan man läsa:

9 § För jakt med skjutvapen efter älg, björn, varg, järv, lo,
hjort, rådjur och mufflonfår gäller följande begränsningar.
1. Älg får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till solens nedgång.
2. Björn får jagas bara under tiden fr.o.m. en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång.
3. Varg, järv, lo, hjort, rådjur och mufflonfår får jagas bara fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt.

Reglerna för älg mfl tycker jag låter rätt lämpliga, för är det för mörkt för att skjuta älgar så måste det väl vara för mörkt för arkeologisk grävvverksamhet. Eller? Idag gick solen upp 05.55 och kommer att gå ner kl 20.24 här i Halmstad. Men den 15 december var motsvarande tider i Göteborg upp 8:55 och ner 15:25 (med föreslagen tillämpning blir det ca 7,5 timmars tillgänglig tid, vilket inkluderar raster), för Uppsala samma datum är tiderna 8:44 respektive 14:44. Det säger sig själv att det inte är försvarbart att arbeta med dokumentation som skall kunna användas vetenskapligt under sådana förutsättningar.

Detta var en vild idé, andra kanske har bättre idéer kring hur vi kan komma ifrån alternativt reglera vintergrävningar...

Att sänka ett linjeprojekt

2010-04-19T09:24:00.006+02:00

När jag läste arkeologi i början av 1990-talet var det tal om att väg 40 mellan Borås och Ulricehamn skulle läggas om. Den var smal, hårt trafikerad och olycksdrabbad. Det talades om att de grävningar som antagligen skulle bli aktuella sannolikt skulle bli bland de största i västsverige på mycket länge. Vägen sträcker trots allt genom tämnligen jungfrulig arkeologisk mark med förhållandevis mycket fornlämningar. En delsträcka är klar och snart kommer upphandlingen kring den andra delsträckan igång.

Den första delsträckan, Brämhult-Rångedala grävdes kring 2004. Daffar finns här och här. Sedan följde en utredning på resten av sträckan fram till Ulricehamn. Förundersökningen på samma sträcka upphandlades, upphandlingen vanns av Wallin. Jag ahr tidigare bloggat om effekten med undersökare som har sitt säte långt från undersökningsomrdået, men det är inte det jag skall diskutera i denna blogpost. Snart tänkte jag orda lite kring förundersökningen. Men först tänkte jag bara poängtera för läsarna att miljön till stora delar utgörs av Sjuhäradsbygdens brutna skogsmark, områden där det finns gott om fossil åker (främst röjningsröseområden) men även gravar. Min arkeologiskt-proffessionella erfarenhet av området utgörs av deltagandei Röstorpsprojektet, lärarroll i samband med fältkurser samt skadeinventering efter stormen Gudrun. Det sistnämnda projektet gör att jag spenderat någon vecka i exakt det område där den nya väg 40 är planerad...

Några korta ord om röjningsröseforskning är på sin plats. Väldigt generaliserat så kan man säga att röjningsrösen länge betraktades som kulturlämningar till skillnad från fornlämningar. Argumentet var att man ansåg att de var spår av svedjebruk i historisk tid. Under sent 1970-tal började spåren omvärderas, mycket på grund av att det i områden med röjningsrösen ofta finns uppenbara förhistoriska gravmonument. Varför skulle då inte också röjningsrösena kunna vara gamla resonerade några arkeologer i samarbete med kulturgeografer. Några platser forskningsgrävdes, Järparyd, Norra Sandsjö, Norra Unnaryd samt Röstorp kan nämnas i sammanhanget. Nu insåg man att det i områden kunde finnas gamla boplatser, men även att röjningsrösena kunde vara biprodukter från odling från yngre bronsålder och frammåt i tiden.

Termen hackerör började användas på 1980-talet som en kontrast till odlingsröse. Idag används framför allt den värdeneutrala termen röjningsröse, då den öppnar upp för olika orsaker till röjningen. Vi vet idag att man på ungefär samma sätt lade upp röjningsrösen ända upp i historisk tid. Min personliga åsikt är att det är i princip omöjligt att ockulärt datera ett röjningsröse om det inte innehåller sprängd eller extremt stor sten. Men inte ens då daterar man röset, utan endast dess sista användning. Det säger inget om när röjningsröset började byggas, för att komma åt det krävs en arkeologisk undersökning! I röjningsröseområden ser vi ofta övergivande och återkommande. Vilket är ganska självklart. Behöver man bryta ny mark så ger man sig självklart på mark som redan har börjat röjas. Man börjat givetvis inte från noll varje gång. Detta gör att ett röjningsröseområde kan vara förstagångshävdat under förromersk järnålder, övergivet under folkvanringstid för att åter hävdas under vikingatid/tidig medeltid för att överges under den senmedeltida agrarkrisen och åter tas i bruk för ett torp på 1800-talet. Det man främst ser då är torpgrunden och de av torparen uppkastade stenarna på röjningsrösena. Sannolikt finns där då också ett antal stenmurar och hela platsen avfärdas lätt som "sentida". Vilket för oss över till Wallins förundersökning.

Objekt 1 är det västligaste, och för att jag inte skall få total hjärnblödning så väljer jag att endast ta upp detta (det är för övrigt representativt för hur även övriga objekt i förundersökningen behandlas). Det utgörs av ett röjningsröseområde inom vilket det ligger ett sentida torp. Detta gör att man redan inledningsvis konstaterar (s.7):

Vår målsättning med föundersökningen var tydliggöra karaktären av den fossila
åkermarken och klargöra i vilken mån det finns boplatslämningar och eventuella
gravar, inom förundersökningsområdet. Vi ansåg att vi inte behövde arbeta mer
med lämningarna från historisk tid efterom dessa uppenbarligen var sena.

OK, man avskriver alltså i praktiken de lämningar som ligger i anslutning till torpet. Man bemödar sig inte ens om att undersöka om de överlagrar äldre spår, t.ex. att röjningsrösen bygt på.... Nåja. I stycket därefter skriver man (s.8)

Vid utredningen (SIC!) grävdes åtta sökschakt /....../ Fyra rösen grävdes. Från
två av dessa, A1 och A2, tillvaratogs träkol för datering. Båda anläggningarna
daterats till förromersk järnålder (LuS-8239 och 8240, bilaga 2).

Förundersökningen blir hux flux en utredning. Men det är nog ett skrivfel som härrör från slarv, och slarv tycker jag nog är något som rapporten över lag präglas av. Där finns väldigt mycket språkliga felaktigheter och syftningsfel, fel som i de flesta fall bör ha markerats med rött om ett ordbehandlingsprogram med rättskrivningsfunktion av nyare version använts. Hur som helst, det har visats att det finns ett förromerskt aktivitetsskede i området. Men exakt hur detta hänger samman med rösena är inte klarlagt på annat sätt än att daterat träkol kommer från just rösena.

Studerar man sektionsritningarna av de rösen som snittats blir jag lite betänksam. Här har man arbetat snabbt och summariskt. För röse A2, i vilket ett kolprov togs, så kan man konstatera att prvet togs i en sten som ligger i botten på en markberedeningsfåra. Vad representerar ett sådant prov och hur vet vi att det inte är sekundärt? För röse A1, som var bättre bevarat så tycker jag mig utifrån stenarnas possition att det innehåller flera olika faser. Detta har givetvis inte klarlagts efters om dokumentationen är summarisk och inte på något vis påminner om exempelvis Ellen-Anne Pedersens noggranna granskningar av stratigrafin i röjningsrösen i samband med omläggnignaen av E22 utanför Kalmar för ungefär 10 år sedan. En noggrannare dokumentation och redovisning hade redan genom förundersökningen kunnat ge oss information om bruk och återbruk (frågor som Wallin nu hänvisar till slutundersökningen).

På detta vis fortsätter det, på plats efter plats. Ingenstans visar man att man bemödat sig om att sätta sig in i de senaste 15 årens litteratur på området. Istället arbetas det slentiranmässigt, med röjningsröset, inte vad röset representerar, i fokus. Och rent metodiskt blir jag betänksam när man skriver (s.5):

Schaktning utfördes med hjälp av bandgående 10 tons grävmaskin och med
handrensning vid behov.

Att man utgår från en fullåkerssituation kan inte bli tydligare än genom en sådan skrivelse. För att urskilja spåren i moränbaserad skogsmark krävs intensiv och kontinuerlig handrensning. Inte bara "vid behov". Man behöver rensa kring varje sten och varje rot. Att gräva moränbunden skogsmark är på många sätt mer krävande än annan grävning, åtminstone om syftet är att finna de spår som antagligen finns.

I den lite modernare röjningsröseforskningen så har man i allt större utsträckning börjat överge röjningsröset i sig som det rpimära studieobjektet. Röset är biprodukten, det oönskade. Vilket innebär att man genom att koncentrera sig på odlingsytorna funnit nya intressanta ingångar till områden med röjningsrösen. I Markaryd identifierade man ett parcellsystem inom vad man först trodde var ett "vanligt" röjningsröseområde. Detta gjordes först genom avbaning liknande den man slentrianmässigt genomför i fullåkersbygd.

I dagsläget så tror jag att vi har på sin höjd 50 områden med röjningsröen inom vilka det tagits mer än två 14C prover. Jag tror faktiskt inte att det finns mer än ett halvdussin ordentligt daterade (och i rapportform tillgängliga) områden med röjningsrösen i södra Västergötland. Området är lite av ett arkeologiskt bakvatten, för i västsverige är det Bohusläns kuststråk och hallands fullåkersbygd samt i viss mån den västgötska odlingsbygden som utgjort fokus för de arkeologiska insatserna. Skogsbygden, som faktiskt utgör huvuddelen av ytan är mindre väl undersökt.

För att nu knyta ihop säcken så vill jag lyfta fram svedjebruket. Gundela Lindman har genom åren frenetiskt hävdat svedjebrukets roll inom agrarhistorien. De flesta är överrens om att man använt eld i stor utsträckning, men att svedjebruk är en term som innebär att man sår (främst råg) i askan efter nedbränd barrskog. Gundelas användning av begreppet har därför inte fallit i god jord i agrarhistoriska kretsar. När man nu skall ge sig in och upphandla undersökningar av ett knappt dussin röjningsröseområden så har man möjlighet att testa Gundelas teser kring svedjebruk. Teser som fått allt mer aktualitet genom Örjan Hills gedigna genomgångar av arbetsdagböcker från Torpa stenhus, men även en hel del rättegångsprotokoll i vilka det klart och tydligt framgår att det var mycekt vanligt med svedjebruk på utmarken i sjuhäradsbygden i historisk tid. Ofta i de områden där vi idag finner röjningsrösen.

Det finns med andra ord en möjlighet att, trots en mindre lyckad förundersökning, "rädda" materialet genom att ta ett helhetsgrepp med en (eller ett par) riktade frågeställningar som gäller för samtliga platser med fossil åker. Då får man ett statistikt underlag att dra vederhäftiga slutsatser ifrån, då utnyttjar man potentialen i att det är ett linjeprojekt och inte bara ett pärlband platser.

Djurhållningens baksida

2010-04-07T07:30:00.003+02:00

Gårdagen slutade i en smärre katastrof. Det var nog det värsta bakslaget hittills i vårt småbrukarliv. Inte för att det var något direkt ovanligt som hände, det hade bara inte hänt oss förut.

Det som hände var att en av våra tackor drabbades av ett totalt slidframfall (vaginalprolaps) i samband med lammningen. Detta innebär att slidan på grund av förslappad muskulatur ploppar ut ur kroppen på djuret. I samband med lamming medför det att lammen inte hittar sin naturliga väg ut. Hur tackan än krystar så är det slidan och delar av livmodern som visar sig. Vi försökte hjälpa henne, men till ingen nytta. Det enda som återstod var att springa in efter bössan. Sedan kunde vi plocka ut lammen, för två var de. Tyvärr var de också döda.

Tackan var nu tre år gammal. Hon lammade i fjor och förfjor utan några problem. Men denna gång gick det som sagt inte. Hade vi levt fordomtida och varit i akut behov av varje produkt vår gård genererade så hade vi givetvis tagit till vara på köttet och skinnet från såväl tacka som lamm. Lammens päls kallas då persian vilket var ganska vanligt inom pälsindustrin för bara någon generation sedan. Nu hade vi inte detta behov så vi begravde tackan istället.

Ett arkeologiskt lågvattenmärke?

2010-03-30T12:48:00.005+02:00

I ett antikvariskt sammanhang hörde jag en gång en tjänsteman yttra orden:

Varje dåligt beslut sänker den nivån på verksamheten över lag och skapar en grogrund för nya ännu sämre beslut.

Detta tog jag till mig som lite av en dogm. Genom åren har man fått se ett och annat som man förvånats över. Det finns upphandlingar där den av länsstyrelsen angivna ambitionsnivån skall vara hög, men där rapporttiden i slutändan ändå ligger på 50% av fälttiden. Var landar man då vid låg ambitionsnivå?

Vi har under vintern hört en del om, åtminstone för utomstående, konstiga antikvariska beslut på Österlen (länk, länk, länk). Med anledning av en gammal bloggning så mailade en kollega i Skåne en intressant rapport (tack Håkan). En rapport som jag bara hört talas om ryktesvägen tidigare. Jag måste säga att jag tappade hakan när jag läste den. Hade det varit en produkt från en bananrepublik hade jag väl kanske kunnat acceptera det hela, men nu är rapporten från mellanmjölkens land. Resultaten kan samafattas med orden:

Utredningen genomfördes med anledning av ett pågående planarbete för delar av
fastigheten Mellby 3:5. Inga fornlämningar påträffades vid undersökningen.
Fortsatt planering kan ske utan ytterligare antikvariska insatser.

För att sätta det hela i sammanhnag så skall man vara medveten om att det 15.000 kvadratmeter stora utredningsområdet ligger blott 100 m från RAÄ 42 i Södra Mellby socken. En fornlämning som även är känd som Kiviksgraven, Kungagraven och Bredarör. Bara avståndet gör att man kan tycka att länsstyrelsen borde avstyrt ärendet med hänvisning till fornlämningsområde, dvs ett så stor område som hör till fornlämningen i fråga för att den komma till sin rätt. Bredarör är trots allt en av Sveriges kanske 10 viktigaste fornlämningar.

Eftersom rapporten är kort så återger jag resultaten i sin helhet:

Vid utredningen grävdes två sökschakt med en sammanlagd längd av 21 meter. Inga
fynd eller anläggningar påträffades. Då marken mellan raderna med fruktträd var
grästäckt kunde ingen ytfyndsinventering genomföras. Där den nuvarande
plommonodlingen finns hade det tidigare funnits äppelträd. Betydande markingrepp
har således skett vid upprepade tillfälen - vid plantering, borttagning och
återplantering. Ingreppen kan ha utplånat spår efter eventuella fornlämningar.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man klarar av att utreda 1,5 ha med 21 meter sökschakt. Det övergår mitt förstånd. Men jag är väl bara lite trögtänkt kan jag tro. Förutsättningarna som beskrivs är inte värre än i modern brukad skogsmark - vilket en fruktodling kankse skall jämställas med - och modern brukad skogsmark genererar ofta goda arkeologiska resultat. Under förutsättning att rätt metod tillämpas. 21 meter sökschakt i ena hörnet är inte vad jag skulledefiniera som rätt metod, men å andra sidan jag kanske inte har fattat det där med arkeologisk metod fullt ut. Däremot förstår jag att ett område som Österlen i allmänhet och närområden till fornlämningar som Kiviksgraven i synnerhet måste behandlas med stor försiktighet. Som det är nu vet vi att det (kanske) inte finns något i utredningsområdets allra sydligaste spets. Något mer vet vi inte. Frågan är om vi någonsin kommer att få veta, för jag har ingen aning om ärendets fortsatta gång.

En person lär vara glad. Exploatören skrattar nog hela vägen till banken! För oavsett vad man hade hittat i området, så hade kostnaden att gräva bort det inte blivit högre än på sin höjd värdet av ett par av tomterna i området....

Ärendet har diarienummer 431-41990-08 på länsstyrelsen i Skåne, begär gärna ut handlingarna och tag del av det hela irl.

Gammal favorit

2010-03-30T07:38:00.004+02:00

Det börjar som sagt närma sig inlägg #400. Jag uppmanade därför mina läsare att nämna favoritbloggningar. En bloggning som lyfts fram av Sofia är ett gammalt kåseri som jag egentligen skrev för länge sedan men återanvände här på bloggen. Ursprungligen skrev jag inlägget som en artikel till filmsiten moviemix. Att jag kallar det för kåseri hänger ihop med att kåserande ligger i släkten, jag har flera släktingar som skrivit för olika tidningar t.ex. min farmor som skrev kåserier för såväl Allers som Borås Tidning.

Inlägget som Sofia lyfte fram som sin favorit lade jag upp så tidigt som den 8 september 2008. Bloggen var då bara några dagar gammal. Jag vet inte om jag skall vara glad att jag redan från början prickade rätt eller om jag skall bli lite irriterad över att jag inte blivit bättre... Inlägget handlar om några av de arkeologer vi möter på film samt vilka två arkeologiska arketyper de kan tänkas utgöra: vimsig akademiker eller hårdför äventyrare. Avslutningsvis placerar jag in mig själv i endera fack. Ni kan ju själva gissa vilket (ledtrådar: jag kör 4WD, har hatt & läderjacka, ett skåp fullt med gevär, har arbetat internationellt, kan titulera mig doktor). Fy vad klichéartad jag känner mig. Men strunt i det, läs ursprungsinlägget istället.

Fyra tips från bloggarkivet

2010-03-29T09:35:00.003+02:00

Här följer tips på fyra olika bloggningar som jag själv av någon anledning tycker är lite extra bra eller på olika sätt relevanta under de senaste åren:

Upphandling och missnöjd hembygdsförening. Ett långväga bolag vann en upphandling. När en hembygdsförening några år senare vill höra om resultaten på sitt årsmöte var detta givetvis inte möjligt. Är det så vi vill ha det?

Jord med fynd = fornlämning? Hur följer vi egnentligen upp vad som händer med jorden från de fornlämningar vi gräver bort? Riskerar vi att få en ny fornlämning för att jord med fornfynd återanvänds på nya platser?

Höns ett inslag i vårt kulturlandskap (och meny) sedan 2000 år. En liten betraktelse över de trevliga fåglar som höns utgör.

Anarkoprimitivism. Här spyr jag galla över anarkoprimitivism samt raljerar lite över paleolitisk föda. Jag säger bara Rosseau!

årets föremål

2010-03-29T09:28:00.001+02:00

För ett tag sedan skrev jag om Ullångerskrinet. I förra veckan blev det utsett till årets föremål. Årets museum blev akvarellmuseet i Skärhamn.

snart 400

2010-03-25T13:33:00.002+01:00

börjar så sakterliga närma mig blogginlägg nr 400 sedan starten i månadsskiftet augusti/september 2008. Detta är nr 392. Hur tycker ni att nr 400 skall firas? Skall jag dra ut på det hela eller se till att det går snabbt, som en rutten mjölktand som skall ut?

Innan vi når fram till nr 400 så tänkte jag lyfta fram ett par gamla inlägg som jag själv av någon anledning gillar. Det står även er fritt fram att ge tips på gamla favoritinlägg. Maila mig med motivering på leif.haggstrom(snabelaa)kulturmiljohalland.se så skall vi se om det inte läggs upp. Kanske kan det bli någon slags belöning också, jag ser lite böcker omkring mig.... Jag slänger in tre ex av Skörd, slakt & smide i potten. Vem synar ooch vilka tre har de bästa motiveringarna???

Tips: Wiking flintworks

2010-03-25T12:49:00.004+01:00

Peter Wiking lärde jag känna via RAÄs och länsstyrelsens monter på Skogs Elmia och Elmia wood. Han brukar vara med som publikmagnet. Det är få besökare, hur garvade och ointresserade de än månde vara av histoira, som kan gå förbi en man som tillverkar spetsar, yxor och dolkar ur flinta och obsidian. Sådana där grejer som många av besökarna sedan gammalt har liggande hemma från den tid då deras jordar brukades med dragdjur. Inte som idag med stora maskiner där man sitter högt över marken och kringgärdad av reglage.

Peters hantverksskicklighet är enastående. Jag kan själv "läsa" och forma järn, men förstår mycket lite av det Peter gör. Han utläser lätt hur ett flintstycke lättast skall forms till det han tänkt sig. Och han kan förklara vad han gör. Det lockar också besökarna. Ibland blev det nästan köbildning förbi alla de som stod och tittade på Peters hantverk på senaste Elmiamässan för snart ett år sedan.

För ett par minuter sedan tipsade Peter mig om att han i dagarna sjösätter sitt företag, inriktat på flinthantverk. Redan nu ligger hans hemsida uppe för beskådande. Den är inte riktigt klar, men man får en uppfattning om bredden och djupet i Peters hantverksskicklighet och kunskap. Jag är djupt imponerad och hoppas att Peter lyckas med sitt företag.

Detbegagnade landskapet

2010-03-25T10:22:00.001+01:00

Intressant konferens i Lidköping:

Det begagnade landskapet
– använt, vårdat, värderat
Nya
perspektiv i forskning och praktik
En konferens om landskap och
landskapsvård
8 - 9 juni 2010, Vänermuseet, Lidköping

Frågor kring landskap har accentuerats på senare tid, bland annat
i
samband med arbetet för en svensk ratificering av den
Europeiska
landskapskonventionen (ELC). Avsikten med konferensen
”Det
begagnade landskapet: använt, vårdat, värderat” är att initiera
en
diskussion mellan forskare, myndighetsföreträdare och andra
aktörer.
Konferensens fokus ligger på hur landskapsfrågorna hanteras
i
skärningen mellan politik, planering och praxis.
Konferensens tema berör
många angelägna frågor om synen på
landskap, hur olika aktörer och intressen
förhåller sig till landskap samt
hur landskap ska brukas, förvaltas och
vårdas för framtiden. Några av
de teman som konferensen tar upp är
följande:
• Hur landskapet handhas är idag långt ifrån enbart en
lokal
angelägenhet. Landskapsvård diskuteras allt oftare på nationell
och
europeisk nivå. Vad innebär det för brukandet av landskapet?
• Varför
diskuteras det traditionella jordbrukslandskapets värden ofta
som en
angelägenhet för naturvården, snarare än som en del av
jordbruket?
• Är
integration och långsiktighet i naturvård, kulturmiljövård och
jordbruk
möjlig? Vad krävs för att det ska vara möjligt?
• Är landskapsvård ”bara” en
kombination av natur- och
kulturmiljövård, eller är det ett annat, tredje,
förhållningssätt till vår
fysiska omgivning och dess värden?
• Vilka är
förutsättningarna för att naturvärden, kulturarv och
rekreationsvärden skall
kunna bibehållas på lång sikt? Vilka nya
landskap formas genom avgränsningen
av olika värden?
Inför konferensen vill vi dessutom gärna uppmuntra
deltagarna att
föreslå i sammanhanget angelägna diskussionsfrågor
(se
anmälningsblanketten).
En utgångspunkt för diskussionen är tre projekt
finansierade inom
Riksantikvarieämbetets FoU-program ”Landskap med
historia”.
Projekten har arbetat med frågor kring kulturvärden, förändring
och
förvaltning av landskap i Sverige och Europa.
”Ägande och brukande för
långsiktigt hållbar landskapsvård (Håla)”
(Stockholms universitet 2006-2008.
Medarbetare: Anders Wästfelt,
Annika Dahlberg, Elisabeth Gräslund Berg,
Katarina Saltzman)
”Det förflutna som samtida resurs – det odelade
kulturlandskapets
konsekvenser” (Lunds universitet 2006-2009. Medarbetare:
Tomas
Germundsson, Carl-Johan Sanglert, Björn Nilsson, Lars Persson,
Mats
Riddersporre, Elisabeth Rudebeck, Ådel Vestbö-Franzén)
”The European
Landscape Convention: A Door to Planning and
Interpreting a Culturally and
Naturally Diverse Regional Landscape
Heritage?” (SLU 2007-2009. Medarbetare:
Kenneth R. Olwig, Knut-Per
Hasund, J-O Helldin)
Konferensen arrangeras av
medarbetare i dessa forskningsprojekt,
hålls på Vänermuseet och
delfinansieras av Riksantikvarieämbetet.
Deltagaravgift: prel 500
kr/person
(inkl. lunch två dagar, kaffe och exkursion)
Anmälan: senast 30
april, sänds till
katarina.saltzman(at)ethnology.gu.se
Katarina
Saltzman
Institutionen för kulturvetenskaper
Göteborgs universitet
Box
200
405 30 Göteborg

konstnärliga paleobotaniker

2010-03-22T13:44:00.003+01:00

Det finns ett par goda illustratörer bland våra paleobotaniker. Jens Heimdahl har haft sina alster i såväl artiklar som i sin avhandling. Akvarellen ovan fick jag av Per Lagerås, som var biträdande handledare på min avhandling.

Vårtid

2010-03-22T08:26:00.004+01:00

Årstider är viktigt. I agrart baserade samhällen är de djävligt mycket viktigare än i industrisamhällen. En efterlängtad växling bör i alla tider ha utgjorts av vårens ankomst. Nyss var det vårdagjämning. Denna har man givetvis firat. Hur länge man firat just detta datum kan man givetvis inte avgöra, men att man haft en kalenderrit kopplad till vårens ankomst åtminstone sedan neolitisk tid kan vi nog vara säkra på ... Men hur vet man när våren är här? Har man sprungit iväg till en samling gamla stenar och syftat mot solen? Eller har man varit lite mer alldagligt praktisk... Har man kanske hållit utkik efter den första vipan (fredags)? Reagerat på att hönsen värper mer än 2 ägg i veckan (förra veckan)? Att första lammet kom (fredags)?

Jag vet inte. Men jag är övertygad att man haft någon slags koll. För våren är värd att fira. Speciellt efter en vinter som varit längre och hårdare än vanligt i dessa trakter.

Vårt inofficiella mått på när våren börjar komma på allvar är just lammningen. Tackan på bilden ovan är rätt bra på detta. Hon har under de senaste 4 åren alltid lammat mellan den 18 och 21 mars. I år var det den 19 mars som gällde.

För övrigt så tycker jag att vår jordbruksminiset är för djävligt tandlös just nu. Inte faan skall det vara acceptabelt att föda upp lamm (eller något annat djur) helt och hållet inomhus fram till slakt. Det är väl ändå viktigare att ett djur får ett värdigt liv än att det nödvändigtvis skall garanteras bedövning innan det slaktas... I ena vågskålen ett liv av lidande, i den andra ca 45 sekunders lidande. Jag vet vad jag hade prioriterat. (Därmed inte sagt att mina utegående lamm slaktas utan bedövning, de slaktas genom ett skott i huvudet, ute i hagen - allt för att det skall gå så lungt till som möjligt i en invand miljö utan transport)

Ett dilemma

2010-03-17T07:49:00.002+01:00

Ibland rinner tiden iväg fort. Det är i dagarna fem år sedan jag disputerade. Detta innebär givetvis att möjligheten att söka post-doc börjar försvinna. En del av de utlysningar som varit har begränsats så att de bara gäller för personer som disputerat upp till två år tidigare. Men nu dök det upp en chans. Sannolikt min sista.

De som känner mig och min forskning vet att jag befinner mig i gränszonen (inte att förväxla med Borderline Archaeology). Jag hade sannolikt kunnat gå upp i agrarhistoria istället för som nu arkeologi. Har gjort en vända i zoologins utgårdar. För närvarande märmar jag mig miljö-ämnena allt mer, med en kulturhistorisk, ekosystemsbaserad och skoglig inriktning. Jag har, hoppas jag i alla fall, en hyfsad chans att komma in i bedömningen som något av ett wild card nu när FORMAS utlyser postdoktorala stipendier.

Då börjar problemen infinna sig. Kan jag ställa upp på de förutsättningar som råder? När stipendier tidigare varit aktuella för mig, t.ex. när jag fick min doktorandtjänst som egentligen var ett stipendie, var den inte a-kasse- eller SGI-grundande. Till råga på allt fick jag då ut mindre pengar per månad än när jag stämplade... Det var då det. Nu är jag etablerad på arbetsmarknaden, har en tillsvidare tjänst, försörjningsansvar för småbarn samt huslån. Risken är betydligt högre nu än när jag bara rådde över mig själv. Då blir åtminstone jag lite betänksam innan jag ger mig in i detta. Speciellt som jag är den ende i familjen som för närvarande har en stadigvarande inkomst...

Slängde därför ut frågan på facebook, med rätt ordentlig men spretig respons. Som komplement började jag leta lite info. Hittade följande:
-AEA menar att post-doc finansierad med stipendie är att jämställa med studier och därför är överhoppningsbar. Ergo, a-kassan räddad.
-Enligt andrahandsuppgifter så tolkas stipendiefinansierad post-doc av Försäkringskassan som vidareutbildning i yrket och därmed innebär att man behåller sin SGI. Vilket ju är något av en förutsättning som småbarnsförälder med vabbande och annat stök.

Situationen ser mao något ljusare ut än tidigare. Det återstår dock att fundera på hur jag ställer mig till det där med pension... Men, jag är ju rena ungdomen, inte ens 40 fyllda. Jag har ju livet framför mig (och en fattig ålderdom som straff för hög utbildning). Å andra sidan är det ju bra att vi bor hyfsat billigt och sannolikt kommer att vara skuldfria när vi blir så gamla.

Lite tankar om djur i förhistorien

2010-03-16T08:05:00.003+01:00

Jag har efterhand lärt mig rätt mycket om olika husdjur (dvs ej sällskapsdjur) i praktik och teori. Jag tänkte därför helt kort resonera lite kring de jag har erfarenhet av, vi börjar med det lilla och går mot det stora:

Kaniner. Lever upp till sitt rykte och reproducerar sig snabbt. Proteineffektiva, dvs man får ut mycket protein i förhållande till den mat man ger dem. Producerar även en hel del avfall. Hålls nu oftast i burar men har tidigare hållits fritt i t.ex. stall och ladugårdar. Vi har sådana i Sverige från 1800-talet. I Danmark finns medeltida exempel på att man hållit kanin, jag förstår faktiskt inte varför vi inte har några arkeologiska fynd i sverige. Borde vara ett bra djur i slott, kloster eller urbana miljöer. Anspråkslöst och proteineffektivt djur. Biprodukten är mjuka och varma skinn, dock inte speciellt hållbara.

Höns. Relativt anspråkslösa djur som skitar ner ordentligt. Kan utfodras med t.ex. rester fårn hushållet. Ett normalhushåll klarar lätt att utfodra en handfull hönor på rester. Äldre lantraser producerar ägg beroende på soltillgång. Dvs ljus årstid = äggproduktion; mörk årstid = viloperiod. Mina höns brukar komma igång så smått med äggproduktionen nu i slutet av mars. I dagsläget plockar vi ett par ägg i veckan fårn vår flock om 6 hönor + tupp. Just våren kan nog ha varit rätt proteinfattig fordomtida, då föreställer jag mig att ägg var ett mcyekt välkmmet tillskott. Jag tycker nog att ägg är primärprodukten, köttet en biprodukt. Lite beroende på förutsättningar så kan det bli många tuppkycklingar att slakta frammåt hösten, men man vet aldrig. har man otur slår rovdjur till och man förlorar mer än man tror snabbare än man anar. I fjor slaktade vi i princip inte en enda höna. Rävar, hökar och våra katter tog däremot för sig ordentligt bland såväl kycklingar som vuxna. Höns finns belagda från äldre järnålder.

Myskänder. En sydamerikansk fågel som dyker upp på 1600-talet. Idag mest känd för att den käkar spanska skogssniglar. Betydligt intelligentare än höns. Producerar stora ägg. Kan under rätt förutsättningar producera många ällingar. Detta har inte lyckats hos oss men vi har vänner där varje andhona producerat sisådär 25 ällingar per år. Då blir det ett stort köttillskott. Fåglarna omnämns i herrgårdssammanhang under 1600 och 1700 talen, men de borde rent teoretiskt ha kunnat funka väl ute på gårdar och torp också. Tror inte jag sett några arkeo-osteologiska uppgifter om myskänder, trots att jag letat och skickat ut förfrågningar.

Får. Domesticerade får finns på våra breddgrader från neolitikum och frammåt. Successivt har man kunnat få ut allt fler produkter fårn fåret. Inledningsvis rörde det sig om kött och fällar men efterhand även ull och mjölk. Får kan beta på de flesta markslag, föredrar örter framför buskar. Är betet bra håller de sig samlade men börjar det bli magert så sprider djuren ut sig. Frigående fårflockar brukar ha ett hemområde på ungefär 40 hektar. De är lätta att valla om man byggt upp lite förtroende. Det är egentligen först under 1900-talet osm mängden får minskat i sverige. Nu ökar mängden så smått igen, delvis därför att det är ett kött som är relativt enkelt att producera ekologiskt och delvis därför att de kan hävda magra marker vilka genererar miljöersättning och därigenom helt plötsligt börjat bli ekonomiskt intressanta igen.

Get. Betydligt smartare än får och finns även de från neolitikum och frammåt. Svåra att hägna in, vilket gör att man får hålla dem på skogen alternativt tjudra dem. Produkter från getter är kött, mjölk och skinn/läder. Getmjölk håller en hög fetthalt och är enkel att producera t.ex. ost av. Dvs produkter som är lagringsbara. I dag finns det väldigt få getter i sverige. Min erfarenhet av getter inskränker sig till en individ, men jag förstår att det var uppskattade djur fordomtida.

Gris. Detta är ett högproduktivt djur som idag utnyttjas extremt hårt och har funnits i vårt land sedan neolitikum och frammåt. Djuren är minst lika smarta som hundar och lättlärda. Detta innebär att ett djur som lärt sig rymma är och förblir omöjligt att stänga in. Fenomenala på att böka upp markområden inför odling, vilket jag är övertygad om användes fordomtida. Min erfarenhet av grisar är begränsad och omfattar två individer, men jag förstår att det var uppskattade djur fordomtida.

In situ archaeologica på facebook

2010-03-15T12:16:00.002+01:00

In situ archaeologica finns nu på ansiktsboken.

glöm inte...

2010-03-11T12:53:00.002+01:00

...den västsvenska arkeologidagen i morgon. Schema hittar ni här. Då har ni chansen att se mig live! Missa inte de!

in Situ archaeologica 2008

2010-03-11T10:57:00.004+01:00

Nu fick jag precis i handen det senaste numret av in Situ archaeologica. Jag har följt tidskriften sedan dess första nummer och själv bidragit med artiklar ett par gånger. Denna gång är jag dock involverad på annat sätt, jag ingår i redaktionskommittén vilket innebär att jag även fungerat som referent. Systemet med referenter har införts för att höja tidskriftens vetenskapliga nivå, för att markera detta har även titeln ändrats från in Situ tidskrift för arkeologi i västsverige till in Situ archaeologica. Det nummer som ligger framför mig på skrivbordet är det åttonde.

I det aktuella numret märks ett par förändringar jämfört med tidigare. I likhet med tidigare finns ett antal arkeologiska artiklar. Nyheten består i att en diskussionsartikel infogats, artikeln kommenteras av ett halvdussin skribenter. Därtill har möjligheten att skriva debattartiklar också givits.

Men vad innehåller då det aktuella numret. Jag har inte hunnit läsa det ännu men jag kan i all korthet återge innehållet:

-60 års jubilarerna Marianne Lönn och Karl-Göran Sjögren hyllas av sina respektive vapendragare Eva Schaller Åhrberg respektive Per Persson.

-lövknivar av flinta - diskussion om datering, Anders Högberg

-vardagsmat och åkallan, Marianne Lönn

-förromersk keramikkronologi tillämpad i västsverige, Ulf Ragnesten.

-Kittteln på skrea backe, Per Wranning

-skogen och utmarkerna före skiftena, Pia Nilsson

-Diskussionsartikel: "DiGitizing"- refleksjoner rundt bruken av digital teknologi, Wenche Brun & Kristine Orestad Sörgaard. Kommenterad av Jens Andresen, Jostein Gundersen, Steinar Kristensen, Kristine Stub Precht, Per stenborg, Torsten Madsen.

-Minnesrunor över Magnus Svensson och Björn Winberg, skrivna av vännerna och kollegorna Per Wranning respektive Ulf Bertilsson.

Personligen tycker jag att innehållet verkar lovande. Jag skall ge mig i kast med det så fort jag skrivit klart ett artikelmanus.

Den som vill beställa numret gör det via RAÄs arkeologibokhandel. Gör gärna det, för det krävs en viss omsättning för att hålla tidskriften igång.

Utskrift nr 10

2010-03-10T08:42:00.003+01:00

Nu har jag kommit igång ordentligt med det redaktionella arbetet med Utskrift nr 10. Utskrift är Kulturmiljö Hallands oregelbundet utkommande ventil för arkeologiska resultat från Halland. Man hade kanske kunnat tro att en arkeologisk tidkskrift om Halland skulle innehålla en massa spännande stenåldersartiklar. Men så blir det inte. Istället kommer innehållet att se ut på detta vis:

-2 generella tidsövergripande artiklar om ben respektive vedart
-2 artiklar om bronsålder
-1 artikel om äldre järnålder
-2 artiklar om yngre järnålder
-1 artikel om medeltid
-1 artikel om efterreformatorisk tid
-2 minnesrunor

En redigerare är kontaktad. Språkgranskning av summaries/abstracts skall genomföras, några små ändringar i artiklarna behövs. Med tanke på min övriga arbetsbörda så tror jag att det är rimligt att tänka sig att tidskriften kommer från tryck strax före midsommar.

Södra Säm

2010-03-08T13:40:00.003+01:00

Claes Theliander kommer på fredag 12 mars att prata om sina utgrävningar av kyrkor i Södra Säm (Ulricehamn) på den västsvenska arkeologidagen. Men inte nog med det. Han kommer att hålla ett längre föredrag på samma ämne för medeltidskommitén vid Göteborgs Universitet den 24 mars:

Medeltidskommitténs seminarium den 24 mars handlar om medeltidsarkeologiska
undersökningar i Södra Säm, Västergötland.

Föreläsare är Fil. dr. i
arkeologi Claes Theliander, som kommer att tala under rubriken "Absidsalen i byn
och kapellet på ängen två ovanliga vanliga medeltida kyrkor. Resultat från 2009
års undersökning i Södra Säm, Västergötland".

Datum:
2010-03-24

Tid: 15:00 - 17:00

Kategorier:
Humaniora

Arrangör: Medeltidskommittén

Plats: C430
Humanisten
Alla intresserade är hjärtligt välkomna

Vanlig spretig måndag

2010-03-08T13:06:00.003+01:00

Måndagar är alltid lika intressanta när man skall fylla i timrapporteren. Väldigt många olika aktiviteter som summerar upp den gågna och förbereder den kommande veckan. Idag har jag hittlills:
-varit på måndagsmöte
-varit på avdelningsmöte
-gått igenom ett par artiklar till Utskrift.
-jobbat med vindkraftprojektet jag är inblandad i
-pysslat med en folder

och klockan är bara 13.09. Den spännande frågan är givetvis om jag kommer att kunna sätta upp mer än 1 timme på någon enskild post under dagen... I morgon vet jag hur det gick...

Perspektiv på tillvaron

2010-03-04T13:56:00.004+01:00

Ibland behöver man perspektiv på tillvaron. Här i västsverige byggs det vindkraftverk i hög fart. Parkerna är sällan på mer än något dussin verk, men de ses ofta som världens största katastrof av de som bor i närheten. De flesta arkeologiska aktörer arbetar i större eller mindre utsträckning med underlag till tillståndsgivningen.

Men det vi gör i södra sverige är inget mot vad som händer norröver. Kulturkooperativet RIO är inblandade i en park som omfattar sisådär 120 verk i Härjedalen. Det är ungefär 10 gånger fler än normalparken i sydsverige. Än större är den planerade Markbygdens vindkraftpark vilken planeras innehålla 1100 verk! Markbygdsparken godkändes av regeringen idag. Det blir ett arbete av guds nåde att leverera underlag till den projekteringen....

Hualigen.

Medeltidskommittén GU

2010-03-04T10:13:00.003+01:00

Ett aktuellt seminarie med medeltidskommittén vid Göteborgs Universitet:

Heimir Pálssons föreläsning (för Medeltidskommittén och Fredagsseminariet) blir fredagen den 9 april kl. 13.15 i sal F-318 på Institutionen för svenska språket.
Är kortare alltid förkortad?
De olika versionerna av Snorra-Edda
Docent Heimir Pálsson presenterar sin forskning kring handskriften DG 11, den såkallade Uppsala-Eddan. Forskningsprojektet är ingalunda avslutad men Heimir Pálsson tycker att mycket tyder på att Friedrich Müller kan ha haft rätt år 1941, när han presenterade sin hypotes om att Snorri hade skrivit Eddan två gånger.

Formationsprocesser

2010-03-04T09:21:00.002+01:00

Jag tycker att formationsprocesser är en väldigt intressant del av arkeologin. Därför blev jag väldigt glad när jag läste månadens historia mars 2010 från Jönköpings länsmuseum. I artikeln skriver Jörgen Gustafsson om vad bönderna gjort med stenarna till ett dommarringsgravfält när man odla upp ytan en gång i tiden. Tankvärd läsning.

För övrigt rekommenderas en liten genomgång av äldre månadens historia, där finns flera guldkorn.

Ny arkomobil på gång

2010-03-03T10:22:00.002+01:00

Tidens tand har satt sina spår. Vi litar inte längre på den gamla trotjänaren utan väljer att byta ut den. På fredag hämtar jag vår arkomobil mk 2. Årsmodellen är 2003.

Halländsk arkeologi på 1990-talet

2010-03-01T14:25:00.003+01:00

Jag jobbade två vändor i Halland för Landsantikvarien, det som nu heter Kulturmiljö Halland på 1990-talet. Jag ahr et par minnesvärda bilder från denna tid. Den svartvita illustrerar den fina arbetmiljön i Elestorp utanför Laholm där vi undersökte en gård fårn äldre järnålder. Huset hade fina väggar. Den andra bilden tog jag i Stafsinge i november månad. Kallt vått och jobbigt men glatt humör. Bilden fick pris i STFs fototävling känn ditt land året därpå.

förslag på medaljör?

2010-02-26T13:13:00.002+01:00

Nordiska museet efterlyser förslag på medaljörer:

Förslag till Nordiska museets medaljörer 2010

Nordiska museet ber om förslag på medaljförtjänta personer inför utdelningen i samband med museets högtidsdag den 24 oktober 2010. Museet delar ut två olika medaljer, dels Hazeliusmedaljen (i valörerna guld, silver och brons) dels medaljen För hembygdsvårdande gärning.
Det första exemplaret av Hazeliusmedaljen präglades i guld och överlämnades till Artur Hazelius i samband med hans 60-årsdag den 30 november 1893. Utdelningen återupptogs 1924 och Hazeliusmedaljen har sedan dess kommit att utdelas till personer som "inlagt förtjänster om utforskningen av sin hembygd och/eller gjort insatser till kulturminnesforskningens fromma" – alldeles särskilt till dem som därvid stått i kontakt med Nordiska museet.
Medaljen för hembygdsvårdande gärning instiftades på Skansens 50-årsjubileum den 30 augusti 1941. Den utdelas av Nordiska museets nämnd till inom kulturminnesvården förtjänta personer. Medaljen har utdelats till landsantikvarier och till hembygdsvårdare, meddelare etc. Museet vill dock erinra om att hemslöjdsverksamheten har egna förtjänsttecken, varför förslagen endast kan omfatta personer som inom forskning eller dylikt nedlagt speciella förtjänster.
Förslag med utförlig motivering, namn, titel och adressuppgifter
måste vara museet tillhanda senast 16 april 2010, se nedan.
　
Med vänlig
hälsning
Christina Mattsson
Styresman för Nordiska museet
　
Till
Nordiska museet
Box 27820
115 93 Stockholm.

Lyngåkrasmedjan - slutspurt

2010-02-25T08:40:00.005+01:00

Nu sitter jag med slutspurten vad gäller rapporteringen av Lyngåkrasmedjan. Jag kommer att göra en lite större sammanfattning framigent men väljer nu att länka bakåt till tidigare inlägg:

23 oktober 2009 innan grävningen

26 oktober 2009 under grävning

2 november 2009 precis efter grävningen

10 februari 2010 om analyser

Som en teaser inför framtiden lägger jag upp en bild med tolkning av smedjans organisation. Klicka på bilden för att få upp en läsbar helskärmsvy.

Ritfilm och förvaring

2010-02-24T11:24:00.003+01:00

Det finns regler för det mesta. Riksarkivet har t.ex. en 10-sidig sammanställning av vad som gäller för förvaring av ritfilm: Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om handlingar på ritfilm och reprografisk film (RA-FS 2006:3).

Den har ni väl läst?
Och följer till punkt och pricka?

(tipstack till min hustru)

Den nya kulturpolitikens ekonomiska bas

2010-02-24T10:47:00.003+01:00

Förslaget till hur "portföljmodellen" skall tillämpas är klart och kan läsas här. På sidan 94 och framåt kan man läsa att de medel som berör kulturmiljövård ej innefattas av förslaget utan
bör tills vidare fördelas enligt den ordning som gäller i dag.

Sammanfattning
Kultursamverkansutredningen har haft i uppdrag av regeringen att utarbeta ett förslag till införande av den nya modell för fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet som riksdagen i december 2009 beslutade om.
Utredningen har under arbetets gång haft ett stort antal möten med aktörer som på olika sätt är berörda. I enlighet med direktiven har det förslag som presenterades i Kulturutredningens betänkande (SOU 2009:16) samt det förslag som Filmutredningen presenterat (SOU 2009:73) utgjort underlag för utredningens överväganden. Därtill har remissvaren på främst Kulturutredningens betänkande beaktats i arbetet. Utredningen har även fått en rad skrivelser med faktauppgifter och synpunkter från olika intressenter.
Utredningsarbetet har varit inriktat på att svara på ett antal frågor som är kopplade till modellens genomförande: Vilka författningsändringar krävs? Vilka bidrag ska omfattas och hur ska anslagsstrukturen se ut? Vilka kriterier ska vara uppfyllda i länen för att modellen ska kunna införas? Vad är en rimlig tidplan för införandet? Vilka län bör redan från början omfattas av den nya modellen? Vilka konsekvenser får modellens införande för å ena sidan de statliga myndigheterna och å andra sidan landsting och kommuner? Vilka krav ska ställas på uppföljning och återrapportering?

Idag...

2010-02-22T13:17:00.003+01:00

....oroar jag mig för snöandet. Kommer det att ta i ordentligt och bli en jobbig hemfärd? Till jobbet vart tåget 34 minueter sent, och det pga snövallar inne på Varbergs station! Har banverket inte ens koll på stationsområdena så behöver man kanske inte fundera över varför det vart så mycket problem i helgen....

Här på kontoret försöker jag göra klart en presentation jag skall hålla på västsvenska arkeologidagen. Jag funderar lite på vilken vinkel jag skall köra på min presentation. Det är ju tråkigt om den blir allt för lik de tidigare vindkraftpresentationerna jag gjort.

Och vad gäller vindkraft så har precis en ny typ av verk tagits i bruk. För första gången i full skala. Det är Vertical Wind som i samarbete med E-on och Falkenbergs energi satt upp ett verk som baseras på att axeln snurrar vertikalt istället för horisontellt. När det är lite bättre väglag någon gång framigenom så skall jag definitivt åka dit och kolla, men framför allt jämföra intrycket i landskapet i förhållande till gängse verk.

Det är synd om stormännen denna vinter

2010-02-22T08:08:00.002+01:00

Alla dessa stormän som överallt slänger upp sina hallbyggnader. I vinter är det synd om dem. Vi hör dag efter annan om hallar som rasat samman. Men fortfarande har jag inte hört att hallar i t.ex. Slöinge, Uppåkra eller Järrestad rasat in. Men det är nog bara en tidsfråga så som stormännen sätter sig över rådande byggnormer.

Analytisk vånda

2010-02-18T10:42:00.002+01:00

Igår fick jag tillbaka de första provresultaten från Lyngåkrasmedjan. Eftersom jag skickade in dem i slutet av förra veckan och fick resultaten i går så får jag vara nöjd. Problemet är att jag nu har en lista över 72 ämnen som finns i proverna, dessa skall jag försöka tolka och jämföra. Yeah Right. Jag fick väl iofs en fyra i kemi på naturvetenskaplig linje vill jag minnas, men ändå. Nu blir det till att rannsaka minnet, anstränga hjärnan och bläddra i lämplig referenslitteratur. Vad är viktigt? Vad betyder något för processen respektive slutresultatet? Vad är viktigt för att spåra ursprunget på materialen? Vad är föroreningar och varifrån kommer de?

Så många frågro. Så många siffror att tolka. Så lite kaffe i kroppen.

inbjudan konferens i Vilnius

2010-02-18T08:17:00.002+01:00

Nytt på mailen, lite sugen blir man allt. Jag började trots allt min arkeologibana med några grävningar i Baltikum för lite drygt 15 år sedan:

Dear Colleagues,

You are kindly invited to the international
conference
Archaeology of the Baltic Sea Region. Advances and
Perspectives
On 21-23 October 2010 at Vilnius University.
The Conference
is devoted to the 70th anniversary of the Department of Archaeology, Vilnius
University. The working languages of the Conference will be English and German.
The papers will be published in Archaeologia Lituana vol. 11.
Participation
fee – 50 €. Please confirm your participation and the paper title by 10 April
2010. Further details will be forwarded after your paper is included in the
Conference programme.

On behalf of the
Organizing Committee

Assoc. Prof. Ph.D. Algimantas
Merkevičius

MA, Secretary Violeta
Vasiliauskienė

Contact address:
violeta.vasiliauskiene(at)if.vu.lt