Drygt 500 sidor, hårda linneklädda (?) pärmar, 4-färgstryck, fint halvmatt papper och Fälth&Hässler som tryckeri. Så ter sig dörsta delen av det nya historiska standardverket från Norstedts i samarbete med TV4 och Historiska Museet. Man har gått ut med att detta är det första övergripande verket om sveriges historia baserad på modern aktuell forskning som skrivits på 50 år. Vi har i och för sig sett t.ex. Herman Lindqvists Historien om Sverige, men att påstå att den baserades på modern och aktuell forskning är en stor överdrift. Intressant nog är även Lindqvist utgiven på Norstedts.... Hur som helst, senast det begav sig och en uppdaterad sammanfattning av vad vi vet om perioden islossning till idag gjordes i två band av Sten Carlsson och Jerker Rosén , det första bandet kom ut 1962.
Nu, nästan 50 år senare, är det Stig Welinder som skrivit första bandet. Jag har funderat rätt mycket på om jag kan komma på någon annan idag verksam arkeolog som hade kunnat axla uppdraget att teckna 13600 år av händelser, speglade i de fragment vi arkeologer har att utgå ifrån mär vi uttalar oss om det förgångna. Jag har inte kommit på någon och jag var på förhand övertygad om att Stig var ett bra val. Vi får se om övertygelsen hänger i sig till slutet av recensionen.
Till att börja med kan det vara bra att diskutera strukturen på boken. Det finns en kronologisk grundstruktur, men berättelsen är långt ifrån kronologisk. Snarare är det så att Stig börjar med att ta upp olika problem kopplade till företeelser som förekom i de äldsta skedena först. Probölemen/företeelserna diskuteras utifrån de material vi har tillgång till. Detta innebär att när Stig närmar sig frågan om vem som först beträdde landmassan som isen blottat så leder det in på en diskussion om vad vi vet/inte vet om olika folk, vilka källor vi har tillgång till samt vilka problem som är kopplade till dem. I denna fråga, liksom i så många andra är Stigs svar att frågan egentligen är felställd. Det intressanta är ju trots allt vilka människorna var, inte vilken etikett vi kan klistra på dem i syfte att placera dem i ett fack som passar moderna intressen.
Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att skriva en historia tematiskt. Vi gjorde så när jag jobbade på Jönköpings Läns Museum. Samtidigt kan det på ett snyggt sätt blotta luckor i vår kunskap. I fallet med Sveriges Historia blir berättelsen vindlande, den kränger hit och dit samtidigt som man aldrig riktigt vet vart den är på väg. Det är vid ett första påseende associationen som styr. Den ena företeelsen kopplas ihop med den andra, för att efter ett dussin sidor åter dra sig bakåt i tiden till en punkt man lämnat. Utifrån denna återfunna punkt slingrar sig berättelsen på nytt frammåt ett par steg innan den glider in på ett tema, som utforskas oaktat vilken tid källorna härrör från.
Stig utgår i sitt skrivande från arkeologiskt material. Han har ägnat stor möda åt att kartlägga hur vår kunskap ser ut i dag och vad vi vet om olika företeelser. Detta gör att väldigt stor del av det som står i boken speglar vad som gjorts inom svensk exploateringsarkeologi från, låt säga Fosiegrävningarna i slutet av 1970-talet, och ett trettiotal år frammåt i tiden. En bieffekt av detta blir att många utförliga exempel är tagna från de välundersökta storstadsområdena, samt från infrastrukturprojekt runt om i landet. Hade Stig varit konsekvent i detta arbetssätt - att låta kunskapens fysiska mängd (oaktat om man mäter i hyllmeter rapporter/publikationer eller kubikmeter grävd jord eller exploateringsarkeologins omsättning i arkeologdagsverken) få motsvarande mängd sidor i boken så hade det blivit en kraftfull slagsida åt landets södra tredjedel. Nu undviker Stig denna fälla genom att lyfta in så mycket material med hemvist norr om Dalälven som möjligt är i ett verk som detta. Inte minst märks det att Stig intresserat sig för forntida etnicitetsproblematik när han behandlar folkgrupper i norr. Jag kan personligen inte förstå den kritik jag sett lite här och var att norrland (och samerna) skulle vara försmådda i detta översiktsverk.
Personligen blev jag glad över att sidorna 67-68 ägnas åt ett fynd som gjorts på min jordbruksfastighet. Jag är nog lite tveksam till vissa detaljer i tolkningen, men man får ha överseende med sådant eftersom boken i fråga syftar till att teckna de stora dragen med hjälp av en mängd goda exempel. Här dyker dock ett av bokens problem upp. Är man intresserad av att fördjupa sig i enskilda exempel så får man inga hänvisningar om vidare läsning. Stig har nämligen valt att lägga upp referenslistan (eller snarare listan över tips på vidare läsnign) på ett mycket personligt sätt. Den är tematiskt. Först ges ett par tre fyra tips på titlar uppdelade per län, därefter ges tips på nyare avhandlingar vilka behandlar ett antal teman. Skulle man t.ex. vara intresserad av att fördjupa sig i gården med järnframställning från äldre järnålder i Fyllinge utanför Halmstad så finns det ingen hänvisning till var man hittar denna info. Man får istället på egen hand leta sig fram till Per Wrannings och Christina Torelds fina publikationer. Detta gör att användargränssnittet för den mer avancerade brukaren blir lågt. Det krävs en hel del eget arbete gentemot t.ex. libris eller vitalis för att hitta vidare. Ett fylligt index undlättar dock användandet av boken i uppslagsändamål.
En potentiell brukare är universitetsstudenter i ämnen som historia och arkeologi. Problemen för dessa, eller kanske snarare deras lektorer, är att boken inte är kronologisk. Undervisning i förhistoria läggs av hävd upp kronologiskt, och att bryta detta kräver nog i flera fall omskrivning av kursplaner. Däremot så tycker jag personligen att boken är en lämpligare introduktion till arkeologi och arkeologisk kunskapsbildning än den presumtiva konkurrenten Arkeologi i Norden. Eller skall man kanske tänka precis tvärt om i kurssammanhang. Skall man låta studenterna läsa såväl Arkeologi i Norden som Sveriges Historia och Den svenska agrarhistorien? De tre böckerna speglar lite olika perspektiv och fokuserar på olika material. Men skulle det accepteras? Man skulle då landa på lite högre kurslitteraturkostnader. Å andra sidan är kurslitteraturen i arkeologi relativt låg om man jämför med vad som krävs för de som studerar t.ex. medicin eller juridik.
Så vad tycker jag då? Jo jag tycker att Stig lyckats väl med ett svårt uppdrag. Jag kan för mitt liv inte se att en strikt kronologiskt upplagd bok skulle väcka "massornas intresse" idag. Det stilistiska grepp Stig valt fungerar betydligt bättre rent litterärt. Skall man använda sig av boken kräver det dock lite mer eftertanke, eller kanske snarare att man ställer rätt frågor till den. Det fungerar inte att fråga vad hände under äldre bronsålder utan snarare så skall frågan formuleras i stil med hur förändrades människors förutsättningar under tiden 2000-1500 f.Kr. Jag anser att man har valt rätt anslag i boken, och jag tycker att det är oerhört bra att man lyft fram all den kunskap som exploateringsarkeologin runt om i landet bidragit med, inte minst därför att det sannolikt är den arkeologi som landets läsare har mött i dagspress och TV.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar