Under dagarna två avlöpte seminariet Skog -09. Skall man vara specifik var det den 6-7 oktober 2009 som var inbokade för det hela, som detta år gick av stapeln i Uppsala i Upplandsmuseets regi. Till skillnad mot hur det brukar vara på konferenser så hade arrangörerna valt att förlägga exkursionen till första dagen istället för mot slutet. Detta var faktiskt ett riktigt lyckat drag av två anledningar. För det första hade alla seminariebesökarna en gemensam referensram att relatera tillbaka till. För det andra så var det ett utmärkt tillfälle för seminariebesökarna att snacka av sig allt det där som brukar göra att ett ordinarie talarschema störs av allt för långa raster mm.
Ciceron på exkursionen var POF, Per-Olof Fredman från Skogsstyrelsen. Besöksmålen utgjordes av olika lämningar där skogens produkter utnyttjats. Lämningar från kol- respektive tjärframställning för att vara specifik. En viktig pedagogisk poäng med det hela var att det blev fullständigt klart för alla att vi kan prata om vad vi tror är samma sak eftersom lämningen har samma namn, men när vi ser den i fält så inser vi att samma namn kan spegla lämningar av väldigt olika utseende. Det är uppenbart att resmilorna kan vara rejält ålderstigna, C14 dateringar från senmedeltid finns det flera exempel på. Varför resmilor då skall klassas som övrig kulturlämning och inte fast fornlämning övergår mitt förstånd. Speciellt som liggmilor skall tolkas som fast fornlämning, även om vi besökte trakten kring Österby bruk där man under sent 1800- och tidigt 1900-tal experimenterade med Uersk mila, eller Österbymilor. En sen tid av liggmila. Som utifrån konstruktion, inte ålder, klassas som fast fornlämning. Märkligt. Snävsynt. Fyrkantigt administrativt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar