Höns - ett inslag i vårt kulturlandskap (och meny) sedan 2000 år

Igår kväll, fredagen den 13:e, var det slakt på gården. Det var läge att slakta ut tre av våra sex tuppar. I en hönsflock på mer än ett dussin individer är det bra med mer än en tupp. Två tuppar blir bara bråk men tre tuppar brukar kunna inordna sig rätt bra. Så tre skulle vi ha. Bland fjolårets kycklingar fanns det ett gäng tuppar, det var bara att vänta ut dem för att se vilka som utvecklade sig på ett sätt som vi tycker är snyggt. På bilden här ovan syns "chefstuppen", de två andra som fick behålla livet är ljusare respektive mörkare.

Flocken då? Jo den består främst av orusthöns, som är en gammal lantras från Orust. Medeltunga och producerar sisådär 70 ägg per höna och år. Som alla lantraser är de säsongsvärpare (inte genetiskt bortkollrade hybridhöns som de på värperierna). Sedan har vi ett par andra hönor också för att få fram lite mer kycklingar, det är orusthönsens svaga sida. De överger gärna sina ägg efter ett par veckor. Fördelen är att de är pigga, alerta, och väldigt varska (vaksamma). Vi har inte förlorat en enda renrasig orusthöna till rovfåglar, men väl en hel del andra hönor. Vi har i och för sig förlorat en tupp, men det var ett tuppoffer när vi hade besök av lo i hönshuset...

Höner har funnits på gårdarna i sverige i ungefär 2000 år. Har man själv haft höns så förstår man att de fort bör ha blivit oerhört populära djur. Det är nämligen tämligen lättskötta små djur med hög proteinavkasting. De blir fort slaktmogna, vi brukar slakta ut våra tuppkycklingar vid sisådär 4-6 månaders ålder, vilket är väldigt mycket högre än köttfabrikernas broilers. Höns är duktiga på att själva ordna fram mat. Mask,insekter, fröer och småväxter står på menyn. Och med lite rester serverade dagligen blir de lätt tama.

Höns är utan tvekan underrepresenterade i det arkeologiska materialet. Men det är å andra sidan alla fåglar. Personligen skulle det inte förvåna mig om man sommartid på järnåldersgårdarna haft åtminstone ett dussin höns. Möjligen för att slakta ner flocken något frammåt hösten för att sedan låta vårens första ägg kläckas och bli nya djur. Det kommer jag aldrig att kunna leda i bevis, men jag byr mig inte nämnvärt. För något annat scenario är precis lika svår att bevisa och jag har praktisk övertygelse på min sida....