Fornvännen nr 4 2008

Kom i brevlådan i går. Det kändes konstigt. Denna tidskrift med över 100 åriga anor har förändrats. Har den mist sin oskuld genom att fastanställa en redaktionssekreterare? Näe, då kanske den snarare skulle gått från än till vit omslagspapper...

Numret är som vanligt välmatat och intressant. Har inte lusläst det men ögnat igenom det på tåget i morses och läst utvalda delar. Några spontana kommentarer har jag ändock.

Lotte Hedeager går i svaromål visavi Ulf Näsman angående hur/om man kan tolka in hunniska influenser i skandinaviks folkvandringstid och hur omfattande dessa då var. Jag kan inte låta bli att känna att det är lite av giganternas prestigekamp. Jag tänkter inte gå in på sakinnehållet men jag är lätt förundrad över att gamle Tomas Kuhn dras in i debatten, mja egentligen inte han utan hans paradigmbegrepp. Som jag uppfattar paradigmbegreppet så gäller det i princip uteslutande för hårda vetenskaper, sciences, inte mjuka vetenskaper, humanities, men genom att använda det på humanvetenskaplig forskning skapar man ett sken av objektiv vetenskaplighet. Detta såg vi t.ex. i argumentationen mellan den processuella och den postprocessuella arkeologins anhängare. Men för att något skall kunna definieras som ett nytt paradigm skall det, som jag läser Kuhn, vara fullständigt inkomensurabelt med tidigare sanningar. Eftersom humanvetenskaper i större utsträckning är tolkande till sin natur blir användandet av paradigmbegreppet i detta fall bara en retorisk fenissa som inte tillför sakfrågan något. (Fornvännens sekreterare har tidigare bloggat om just detta)

Martin Rundkvist fortsätter sitt lobbyarbete för att få till stånd en lagändring kring metalldetektorer, eller åtminstone en förändring av hur lagen tillämpas. Det sistnämna tror jag är en mer framkomlig väg än det förstnämna. Hus som haver så lyfter han fram ett intressant fynd han gjort i Östergötland i sitt sammarbete med metalldetektorentusiaster. Martin lär väl ha bloggat om fndet, men jag orkar inte söka fram den bloggningen.

I den sedvanligt digra recensionsdelen av Fornvännen finner jag till min glädje en recension av boken Öggestorp & Rogberga. Och glad är jag därför att det är jag osm skrivit huvuddelen av den och även varit redaktör. Inte mindre glad blir jag av att recensenten, Per Lagerås, väljer att fokusera på bokens potential och förtjänster. Som recensent är det annars allt för lätt att framför allt rota fram felaktigheter och brister. Tack Per!

Ludwig Papmehl-Dufay recenserar Vistelser vid vatten, en bok från UV Väst som baseras på några resultat från undersökningarna inför omläggningen av E6-an genom Bohuslän. På många sätt är Luddes recension ett eko av vad jag skrev om avrapporteringen av delsträckan Gläborg-Rabbalshede i Arkeologen nr 1/2005. Vi påpekar båda samma brister vad gäller genomsiktlighet och korrektur. Det är, trist nog, i princip samma författarnamn som kritiken riktar sig mot. Ludde går inte riktigt så hårt fram som jag såhär i efterhand inser att jag gjorde. Kanske slipper han på det viset direkt oförskämda genmälen.