Arkeologisk publicering

Sitter och ögnar i Mats Widgrens blogg och fastnar för ett inlägg som handlar om att han och Ellen Anne Pedersen håller på att sammanfatta vad som hänt inom agrararkeologin sedan Det Svenska jordbrukets historia del 1 gavs ut för lite drygt 10 år sedan. Mats konstaterar att publiceringsstrategin förändrats sedan han sist gjorde en sådan sammanfattning, något som givetvis har att göra med 1997 års omskrivning av KML. Nu finns det omfattande publiceringar av allehanda projekt, dock med varierande kvalitet, stringens och genomsiktlighet. Mats efterlyser något mycket viktigt i sitt inlägg, och jag tar mig friheten att citera honom:

Tid måste avsättas för de grävande arkeologerna att leda fram de mest
intressanta undersökningarna och de stora synteserna till internationella
vetenskapliga tidskrifter och annan refereegranskad vetenskaplig publicering.

Jag tycker personligen att detta ligger i linje med de reviderade föreskrifterna, men det ställer höga krav på länsstyrelsetjänstemännens kompetens och integritet. Mats har även tidigare uttryckt liknande åsikter. Jag hoppas innerligt att han får gehör! Och jag hoppas att branschen kan leva upp till detta, att man inte hamnar i en utslätad mellanmjölksarkeologi där projekt med medelhög ambition och medelhög budget vinner anbuden eller än värre i en arkeologi som bara syftar till att pressa priserna.... Jag har i ett tidigare (väldigt långt) inlägg tangerat Mats fråga men från ett helt annat håll.