Igår var jag ute på en besiktning. Hylte kommun hade givit bygglov inom kulturlämningen Långaryd 252:1. Väster om 252:1 finns en hästhage utan röjningsrösen därefter Långaryd 502:1 (uppgift om...). De båda områdena verkar egentligen utgöra ett och samma, vilket verifieras om man kikar i lantmäteriets arkiv. På en mätning utförd 1811, året efter laga skiftet, ser man en stor mängd inprickade rösen på gärdet. Rösen som knyter ihop de båda posterna i FMIS.
Nu var den skadade lämningen inte registrerad som fornlämning utan som övrig kulturhistorisk lämning, vilket gör att vi har svårt att göra något med ärendet annat än att säga:
Jaha. Det var ju synd.
Med andra ord ytterligare ett exempel på de problem som blir när lämningarna efter gågna tiders bruk inte tolkas utifrån KMLs portalparagraf utan istället klassas som kulturlämningar. Utan skydd i lagen!
(edit: ändrade från kulturlämning till övrig kulturhistorisk lämning då det är den korrekta termen)
5 kommentarer:
Vem är det som klassificerar "kulturlämningar", och var bokförs de? Eftersom kulturlämningsområdet inte omfattade de intilliggande fasta fornlämningarna antar jag att det är ett slags fornlämning light?
När man kikar i FMIS / fornlämningsregistret så ser man under fliken "antikvarisk" bedömning vad RAÄ låtit lämningen registreras som. Fast fornlämning är den kategori som har ett fullgott lagskydd, medan exempelvis "övrig kulturhistorisk lämning" inte är skyddad enligt KML. Så visst, det blir en fornlämning light, eller B-klassfornlämning omman så vill. Det stora problemet vi har är att denna bedömning skiljer sig rätt mycket från fall till fall, eller kanske snarare från när inventeringen och registreringen är gjord... Personligen tycker jag att "en varaktigt övergiven läming fårn forna tiders bruk" är en fornlämning. Punkt. Uppfyller den bara portalparagrafen skall den vara skyddad, sedan är det upp till länsstyrelsen att bedömma vad som får göras med den, men då tas det i alla fall ett aktivt beslut att låta den förstöras. Dvs inte som idag att man kan förstöra den utan att riskera någon egentlig konsekvens.
Lagens formulering är svårtillämpad eftersom det finns massor av halvgamla lämningar som vi inte vill skydda. Jfr om jag dumpar min rostiga bil vid vägen till din gård och går därifrån, lämnande vraket varaktigt bakom mig.
Men i fallet som du beskriver handlar det inte om en halvgammal lämning belägen mellan två gamla. I stället är det en enda stor gammal lämning vars mittparti är i sämre skick än ändpartierna. Då bör den enligt all praxis registreras som en sammanhängande fast fornlämning. Olycksfall i registreringsarbetet IMHO.
Problemet är väl att denna typ av olycksfall i arbetet är fasansfullt vanliga. Och problematiska iom att de sänder ut mycket märkliga signaler till vår omgivning.
När jag stormskadeinventerade i västra götaland hade jag anledning att anmäla markberedda och på andra sätt skadade röjningsröseområden till länsstyrelsen. Dessa var generellt sett registrerade som "övrig kulturläming" och lämnades utan åtgärd. När jag gjorde motsvarande i Jönköpings län var röjningsröseområdena destu oftare registrerade som fornlämningar, med följden att flera fall anmäldes till polisen och några lämnades till åklagare för utredning. Minst ett av dessa ärenden går nu till åtalsprövning. Risken är väl övertygad att man blir kallad till Eksjö som vittne....
Ergo: olika registrering skapar en mycket rättsosäker situation. Exemplet i mitt blogginlägg var väl lite extra intressant iom kartan jag ramlade på.
Situationen kompliceras ytterligare av att det inte ens inom facket finns någon enighet om hur agrarlämningar skall värderas. För mig vore det ett riktigt skräckscenario att bli ombedd att undersöka ett röjningsröseområde, haha!
Skicka en kommentar